Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Svenskt riksspråk och skriftspråk - 3. Vår stafnings historia - Å- och ä-ljudet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM RÄTTSTAFNINGEN.
Men intet ondt, som icke har något godt med sig.
Frånvaron af stadga och hållning i stafningssättet gjorde,
att den obundenhet af ett fastslaget skrifbruk, som, enligt
hvad förut påpekats, rådde vid skriftspråkets första da-
nande, fortfor tämligen oförändrad. Därför kunde det
i äldre tider slumpa till, att stafningsförbättringar af
ganska genomgripande art, reformer sem nu skulle kråfva
ärtiondens strider och ansträngningar, kunde komma till
stånd nästan af sig själfva, så tyst och ljudlöst, att man
knappt lade märke till, hvad som försiggick.
Men det blef naturligtvis endast på spridda punkter,
som ett godt resultat på detta sätt kunde uppnås. Bristen
på system och planmässighet röjer sig äfven här. En
och annan stötesten blef lyckligen aflägsnad, men många,
allt för många, lämnades kvar åt oss att pröfva våra
krafter på.
3. Vär stafnings historia.
Språkljudsutveckling och språkljudsbeteckning (staf-
ningssätt) skola följas åt, ha vi sagt, den förra gå före
och den senare lämpas efter densamma. Huru härmed
i hufvuddrag tillgått i vårt språk i äldre och nyare tider,
skall nu blifva föremålet för vår uppmärksamhet.
Vända vi oss då först till vokalljuden, så finna vi
ingenting synnerligt att anmärka, förr än vi komma till
å- och ä-ljuden. MSpråkhistorien visar väl att många och
stora förändringar timat på detta område, men de hafva
i allmänhet försiggått så tidigt, att de utan vidare fått
sitt uttryck äfven i skriftspråket, hvadan allt är i sin ord-
ning och, som sagt, ingenting att anmärka. Om ljuden
a, e€, ?, 0, u, y och ö heter det nu i våra rättstafnings-
läror kort och godt, att de tecknas med motsvarande
bokstäfver.
Å- och aä-ljuden.
Med &å- och ä-ljuden hafva rättstafningslärorna så
mycket mera att beställa.
De lämna hvart för sig, såsom litet hvar af oss under
vår skoltid nogsamt fått erfara, ämne för ett af dessas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
