Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Vår stafnings historia - Å- och ä-ljudet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN RT
BA SNR RSS RR RÄREsE or RRKERER NA oe ee RETNEARN 0e
: i i
VAR STAFNINGS HISTORIA. Hy
mäst invecklade och svårlärda kapitel. Båda hafva också
beredt alla stafnipgsreformatorer mycket hufvudbry. Än
1 dag bildar åtminstone regleringen af å-ljudets beteck-
ning en gordisk knut, om hvars rätta lösning meningarna
äro mycket skiljaktiga. Båda äro också till sin historiska
utveckling något oklara.
Bokstafven 4 fanns icke i det älsta svenska alfabetet.
Den infördes först på 1400-talet och kom i allmänt bruk
genom reformationsskrifterna i det följande århundradet.
Det ljud, som föranledde det nya tecknets upptagande i
vårt alfabet, motsvarades i den äldre svenskan af långt
a-ljud, t. ex. hår (äldre har), mål (äldre mal), gård (äldre
garper), lång (äldre langer), vårta (äldre varta).
Företeelsen är väl värd att lägga märke till.
Man hade i dessa och en mängd andra ord haft långt
a-ljud, men detta undergick efter hand en betydlig för-
ändring, skilde sig i uttalet så bestämt från a-ljudet, att
dess beteckning med «a ej vidare kade någon rimlighet
för sig. Huru betedde sig nu våra förfäder? TI stället
för att, såsom man i våra dagar sannolikt skulle hafva
gjort, halstarrigt fasthålla den gamla beteckningen, böjde
de sig för det fullbordade faktum och läto det nya ljudet
få sitt vederbörliga uttryck i en ny beteckning. Och ej
nog med detta. Då intet af de redan befintliga vokal-
tecknen ansågs lämpligen kunna användas för ändamålet,
beslöt man sig helt enkelt för att upptaga ett alldeles
nytt sådant. Det är ju en djärfhet utan like. De argaste
nystafvare nu för tiden kunna väl i sitt stilla sinne
drömma om någonting dylikt, såsom ett i aflägset fjärran
hägrande önskningsmål, men yrka på drömmens förvärk-
ligande i det närvarande vågar ingen.
I vårt språk har från älsta tider äfven funnits ett
annat å4-ljud, sannolikt närmast i släkt med det s. k.
öppna å-ljud, som enligt mångas uttal förekommer 14v6X;
orden råg, tjog, mån, brott, droppe, men hvars rätt att
räknas till riksspråkets ljuduppsättving är omtvistad. Det
har från första början fått samma tecken som o-ljudet,
vare sig nu att det senare saknades i fornsvenskan, eller
att det var så föga skilt från å-ljudet, att man ej fann
skäl att gifva dem olika beteckning. Att man däremot
ansåg nödigt att införa ett nytt tecken för det yngre
å-ljudet, antyder att detta på 1400-talet mätte hafva varit
skarpare skilt från det äldre, än nu är förhållandet. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
