Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Vår stafnings historia - Förstummade språkljud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SER
IE KRETA EEeA SAT
SKRIN SSK SN ASG
FRA SNR SNS
rön So Ez e ARS =
VÅR STAFNINGS HISTORIA. kl
ningen skulle af denna reform röna en högst betydande
lättnad. Grammatiskt pedanteri och oförstånd hafva fram-
kläckt olycksfågeln; låtom oss hoppas, att ortografiskt
sundt förnuft skall vara i stånd att snarligen slå honom
ihjäl.
Under det dessa gengångare från en svunnen tid
ännu fortsätta sin menings-, men ingalunda menlösa tillvaro
i vårt skriftspråk, har slumpen i ett annat fall befriat
oss från några dylika, som annars lätt kunnat bli ej
mindre svåra att mana bort. I den äldre svenskan finner
man — naturligtvis på grund af den tidens uttal — ett
b, d, p inskjutet i vissa konsonantsammanställningar. Man
skref himblar för hmlar, hambrar för hamrar; falder för
faller, brinder för brinner; nampn för namn, sampt för samt.
Uttalet ändrade sig efterhand, så att vid början af 1600-
talet > och p voro försvunna. I skriften höllo de sig
uppe något längre, men aflägsnades småningom äfven
där. Sammaledes har d aflägsnats ur så väl tal- som
skriftspråket på några få kvarlefvor när /(aldra, andra,
tänder). Intet rättstafningsfälttåg har varit nödigt för
åstadkommande af denna reform. Den hör synbarligen
till de s. k. ljudlösa, hvilket är så mycket märkligare
som den är af jämförelsevis sent datum.
Det s. k. äng-ljudet saknar eget tecken och represen-
teras numera i allmänhet af bokstafsförbindelsen ng. Forn-
språket har icke häller eget tecken för detta ljud, men
det representeras där icke af ng, utan af a» och delar så-
ledes tecken med »-ljudet. Man skref seng, vinge med
ag alldeles som nu, men uttalade dem med äng-ljud,
+ g-ljud. Lägga vi således ett g-ljud till det nuvarande ut-
talet af säng, så få vi det fornsvenska uttalet. Med andra
ord, ett g-ljud har försvunnit efter äng-ljudet, och därigenom
har ny råkat bli tecken för detta ljud i stället för 2,
som dock ännu liksom i fornspråket undantagsvis repre-
senterar det framför £k, t. ex. länk, vinka.
Vi sammanfatta de hittills vunna ortografiska upp-
lysningarna sålunda. Åtskilliga språkljud hafva efter hand
förstummats, d. V. 8. försvunnit ur uttalet. Delvis hafva de
tecken, som representerade dessa ljud, aflägsnats äfven ur skrift-
språket, men i de flästa fall hafva de där blifvit kvarstående. Hvarje
sådant fall föranleder en regel i rättstafningsläran, och hvarje
sådan regel är liktydig med en brist i vårt stafningssätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
