Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Vår stafnings historia - Förändrade och utbytta språkljud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BN PRE 0 NR RE
VÅR STAFNINGS HISTORIA. 33
öfverensstämma med hvarandra. De forna th- och dh-ljuden
hafva vikit för t- och d-ljuden, de forna beteckningarna
likaså.
Med yg&4-ljudet, den gutturala spiranten, är förhållandet
delvis enahanda. Man skref i fornsvenskan lagh, tagha,
stapgha, svalgh, bergh o. s. v. Icke häller denna spirant
blef emellertid långlifvad, men dess öden hafva varit af
mera skiftande art. I ställningen efter vokal och p (dh)
har ygh-ljudet öfvergått till g-ljud, eller j-ljud (om ett 2
fordom följt efter gA), och den gamla beteckningen har
likaledes utbytts mot g eller ). Vi skrifva lag, taga, stadga
samt böja (äldre böghia), väja (äldre veghia) alldeles efter
det nuvarande uttalet.
Efter 2! och > däremot har gA-ljudet nästan genom-
gående blifvit /-ljud, men här har skriftspråket gått under-
liga vägar. Om ygå-ljudet i äldre tider åtföljts af ett i,
såsom i bylghia, svelghia, sörghia, så har af -ghM- mycket
tidigt blifvit / såväl i tal- som skriftspråk. Således nu
bölja, svälja, sörja. I annat fall har gh-ljudet visserligen
också, ehuru först många århundraden senare, blifvit /-ljud,
men skriftspråket har, som vi veta, icke svalj, bärj utan
svalg, bärg 0. 8. v. +D. v. s. ghå-tecknet har utbytts mot g
alldeles som i lag, stadga, trots det olika uttalet.
Hvad är följden ur rättstafningssynpunkt?
Utvecklingen har i fråga om alla dessa spirantiska
ljuds beteckning gått i fullt fonetisk riktning, undan-
tagandes i det sist omtalade fallet. Rättstafningsläran
kan därför saklöst gå stillatigande förbi hela företeelsen,
ända tills de nämda undantagen (bärg, färg, älg 0. 8. V.)
dyka upp i bakgrunden. Då blir det genast en krånglig
regel, att ;/-ljudet efter I och 7 tecknas med g i de och
de orden. Andra beteckningen i dessa ord och skrif
bärj, färj, älj, så äro vi kvitt stötestenen. Nej, därom
vill det stora flertalet icke alls vara med. Svälja, sörja går
mycket väl för sig, men svalj, sorj det kan icke tillåtas.
Frågan -om utbytande af dh och gå mot d och g är
en af tvistepunkterna i den första stora rättstafningsfäjd,
som utkämpats i vårt land, nämligen den mellan Jäsper
Svedberg och Urban Hjärne i början af 1700-talet. De
reformer, som Svedberg påyrkade, voro dels afskaffandet
af långa vokalers dubbelskrifning (t. ex. reen, boot, wijn),
dels borttagandet af "thet mykla öfverflödiga A’, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
