Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Vår stafnings historia - Förändrade och utbytta språkljud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Föoarnra SERA Ser
EN TOS SERNER
NA SR NG ÅN ÄRE BUN AASE
rap SSR REDAN RAR FN [APK ja
SHE SSRGAEA FÄR Lä Ae ver KÄRNA,
År pe Se Ra
dne sd Wok
NBT AR NYA EG ÖE PE
RANE
TKR NÄT för
NR. ST va
234 OM RÄTTSTAENINGEN.
han själf uttrycker sig. Båda förslagen bekämpades med
yttersta hetsighet och hätskhet af Hjärne. . Svedberg var
den, som hade rätten på sin sida, och därför har också
eftervärlden gifvit honom rätt. Både vokalfördubblingen
och dh, gå äro spårlöst försvunna ur värt skriftspråk för
länge sedan. Förenklingen af th till £ tyckes däremot
vara att räkna till de ljudlösa reformer, hvarpå vi redan
sett åtskilliga exempel.
Framför len vokal i början af ord tecknas j-ljudet
med y, heter det i rättstafningslärorna. Huru har månne
denna egendomliga beteckning kommit till? I den älsta
svenskan uttalades äfven i denna ställning g-ljud, icke
7-ljud. Således get, giva, gesta, göra med y lika väl som
gala, gå, gul, god. Men den efterföljande vokalens egen-
skap af palatal (gomljud) gjorde, att ett j-ljud (palatal
spirant) trängde in mellan yg-ljudet och vokalen. Man
finner därför redan i våra älsta handskrifter mycket ofta
giesta, giöra i stället för gesta, göra. Nästa steg var, att
af g-ljudet vardt ett d-ljud. Således djäst, djöra, hvilka
former icke förekomma i skriftspråket, men äro bevarade
i några allmogemåls uttal ännu i våra dagar. Slutligen
har i riksspråket äfven d-ljudet bortfallit, så att numera
rent /-ljud uttalas i stället för det gamla yg-ljudet.
Vårt skriftspråk representerar således i detta fall,
liksom i så många andra, en länge sedan öfvervunnen
ståndpunkt. Vilja vi bringa det i ett sådant skick, att
det fyller de anspråk, som nutiden har rätt att ställa på
det, så måste vi besluta oss för att skrifva jet, jiwva, jästa,
jöra. När den reformen är genomförd, så är åter en regel
utstruken ur rättstafningsläran, en sten borttagen från
den börda, som hvilar så tung på det uppväxande släk-
tets skuldror.
I några enstaka ord, såsom Sverge (äldre Sverike),
jag (äldre tak el. iek), mig (äldre mik), taga (äldre taka),
har ett ursprungligt k-ljud utvecklat sig till g-ljud. Skrift-
språket har här följt talspråkets anvisning, och orden
behöfva följaktligen aldrig omnämnas i rättstafningsläran.
Deras stafning faller af sig själf.
7V-ljudets beteckning med £ och fv är en af de största
vidunderligheter, som vår s. k. rättstafning har att upp-
visa. Båda hafva mycket gamla anor. Allt sedan littera-
turens begynnelse har man skrifvit haf, lf, hefp. Däremot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
