Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Vår stafnings historia - Förändrade och utbytta språkljud - Nybildade språkljud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FART LST ARON
nör RSRRE
sover > SR RR RARE
stryker nr
;
$
ce
É
i
ro
SEE ER AN ET AA EE HE äga
va
i AI
oo
Å ;
re
> ÄN
|| S
3 RR
äl
” $
ova
;
| å
rn
rd
26 OM RÄTTSTAFNINGEN.
nystafning, sluter sig 1 detta fall till de reformvänlige.
De praktiserandes antal är också större, än det någonsin
varit, och befinner sig i stadig tillväxt.
I sådana ord som vagn, rägna uttalades fordom intet
äng-ljud utan g-ljud + n-ljud, hvadan stafningen med gn
då var fullkomligt ljudenlig. Senare har yg-ljudet 1 denna
ställning blifvit äng-ljud, men det gamla betecknings-
sättet har förblifvit oförändrat och följaktligen måst tagas
om hand af rättstafningsläran.
Sammanfattning: Åtskilliga språkljud hafva i tidernas
längd så småningom ändrat uttal och slutligen lämnat rum
för andra förut befintliga språkljud. Delvis har en motsvarande
ändring skett äfven i skriftspråket, men i många fall har den
gamla ljudbeteckningen där blifvit kvarstående. Hvarje sådant
fall föranleder en regel i rättstafningsläran, och hvarje sådan
regel är liktydig med en brist i vårt stafningssätt.
Nybildade språkljud.
Vi hafva sett, att i fornsvenskan förekomma några
språkljud, som saknas i nysvenskan. Till gengäld har
denna senare att uppvisa tvänne ljud, som sannolikt icke
funnos i fornspråket. Liksom de förlorade höra de ny-
tillkomna till den klass af konsonanter, som benämnas
spiranter. Nykomlingarna äro de i rättstafningslärorna
s. k. tje- och sje ljuden. Då de saknades i det fornsvenska
talspråket, så hafva de vid skriftspråkets bildande natur-
ligtvis icke häller fått något tecken.
Tje-ljudet skrifves med tj före hård vokal, lyder regeln.
Således tjog, tjugu 0. 8. Vv. Fordom skrefs i detta fall
dels t:- dels pi-, hvilket senare, som vi veta, längre fram
också blef &. Således t. ex. tiald eller tield, piali eller
pieli, tiugher, tiughu. Det efter t ($) följande ljudet har ur-
sprungligen varit, såsom det skrifves, vokalen 2, som senare
öfvergått till den närliggande spirantiska konsonanten /.
Men & är dental (tandljud) och bildas således tämligen
långt fram i munnen, / är palatalt (gomljud) och uttalas
betydligt längre bak. Därför faller det sig besvärligt att
uttala de rena ljuden $ och j efter hvarandra. Afståndet
är för stort, bekvämligheten fordrar dess afkortande. Detta
har åstadkommits genom att flytta t-ljudet något litet
längre bak och /-ljudet ett stycke längre fram. Strängt
laget är det således icke samma t-ljud i tjock (om man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
