Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Vår stafnings historia - Nybildade språkljud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
& j
=
NAS ARA
VÅR STAFNINGS HISTORIA. 27
uttalar det med 2) som i tag, men skillnaden är så ringa,
att en praktisk språkljudsbeteckning icke behöfver taga
hänsyn därtill. J-ljudet har undergått en större förändring
och värkligen blifvit ett helt annat ljud, såsom hvar och
en lätt kan öfvertyga sig om genom att uttala tjock (utan
t-ljud) och jämföra dess begynnelseljud med det i jag.
Båda ljuden äro spiranter, men den förra bildas mellan
tungryggen och öfre tandvallen, /-ljudet däremot mellan
tungryggen och hårda gommen.
Genom denna ljudutveckling har således ett nytt
språkljud inkommit 1 svenskan. Något särskilt tecken
för detsamma har icke bildats och behöfves kanske icke
häller, så länge det begynnande t-ljudet håller sig uppe.
Men detta synes i själfva värket vara på väg att dö ut.
I en stor del af vårt land är det redan försvunnet ur
uttalet, och högst sannolikt är, att detta uttalssätt snart
nog kommer att bli allmänt. När så skett, torde det
också bli nödvändigt att tänka på införande af en ny
bokstafstyp för tje-ljudet. Att skrifva tjock, tjugu med t,
då intet Zt-ljud vidare finnes i uttalet, kan ju icke vara
riktigt, och att skrifva fock, jugu är tydligen en omöjlighet.
Men tills vidare kunna vi, som sagt, lyckligtvis reda oss
med det gamla beteckningssättet. Man har föreslagit att
använda bokstafven ec såsom tecken för tje-ljudet.
Underligare ser det ut med regeln, att £je-ljudet fram-
för len vokal tecknas med £Z. <Språkhistorien hjälper oss
emellertid äfven här till en förklaring. Ursprungligen har
i sådana ord som kesa, kind, kyla, kärna, köra uttalats £-ljud
alldeles som 1i kar, kål. Men det gick härvidlag alldeles
som i fråga om g framför len vokal. Ett /-ljud trängde
sig in mellan &-ljudet och den palatala vokalen. Däraf i
den äldre svenskan stafningen kier, kiöra o. s. v. Framför
detta /-ljud öfvergick &-ljudet till Z-ljud, och sedan blef
historien naturligtvis den samma, som vi nyss omtalat.
Att zje-ljudets beteckning med & är en orimlighet,
torde vara allom uppenbart. Denna beteckning har en
gång haft sitt fulla berättigande i ett uttal vida skilt från
det nuvarande. Men den tiden är längesedan förbi. Man
har föreslagit att utbyta £ mot ty och således skrifva tjnd,
tjär, tjöra 0. 8. v. Det vore tydligen mera rim och reson.
Men ty värr är det storligen att befara, att det blefve -
endast en kortvarig galgenfrist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
