Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Vår stafnings historia - Nybildade språkljud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM RÄTTSTAFNINGEN.
Ordet kjortel skrefs fordom kiortel och uttalades i enlig-
het därmed. Af &/ vardt senare ty, och eå äro vi åter
inne på den kännda stråten.
Sje-ljudet har icke häller något eget tecken, men i
stället så mycket fler beteckningar, nämligen omkring
tjoget, om de från främmande språk införda medräknas.
Vi hålla oss emellertid för tillfället till de inhemska.
Sje-ljudet skrifves med sj framför hård vokal. Således
sjal, sjuk, sjäp 0. 8. V. I älsta tider både skref och utta-
lade man s i sådana ord som sialver eller sielver (nu själf),
siuker (sjuk). Senare öfvergick g-ljudet till /-ljud: Mellan
s- och /-ljuden har sedan af bekvämlighetsskäl en samman-
jämkning ägt rum. S-ljudet har till bildningssätt så att
säga dragit sig tillbaka, /-ljudet åter ryckt framåt alldeles
som efter t (se ofvan) och förvandlats till ett tje-ljud, hvar-
efter de sålunda modifierade ljuden sammansmält till ett
nytt enkelt ljud, gje-ljudet. Hela denna utvecklingsserie
anses vara fullbordad åtminstone före 1600-talets slut.
Den i gamla ljudförhållanden grundade beteckningen har
som vanligt blifvit kvarstående i skriftspråket.
Framför len vokal tecknas sje-ljudet med sk. Vi veta,
hur det gått med &-ljudet före len vokal. Med sk är
historien enahanda. I det äldre språket omväxla skrif-
"ningarna skel, skön med skiel, skön — i enlighet med
den tidens uttal. Af skj blef stj, och af stj har slutligen
alldeles som af sj, genom sammanjämkning blifvit sje-ljud.
I några ord tecknas sje-ljudet vidare med sky och i
några andra med stj. Att båda beteckningarna represen-
tera en äldre tids uttal, torde vara lätt att gissa. Huru
af sk, och stj blifvit sje-ljud, framgår utan vidare af det
nyss sagda.
Hvad skall man nu säga om ett sådant sätt att be-
teckna ett språkljud? Domen kan icke gärna bli någon
annan, än att det är fullkomligt avita och oefterrättligt.
Likväl har det bakom sig en mer än 200-årig skäligen
oanfäktad tillvaro. Först i allra senaste tid har man
börjat på allvar yrka på en reglering. Några hafva
föreslagit att göra sj till allmänt tecken för sje-ljudet,
andra att för ändamålet använda det långa /, som nu-
mera är i det närmaste entledigat från sin forna tjänst-
göring såsom s-tecken. Man skulle således skrifva an-
tingen sjuk, sjen, sjön, sjul, sjärna, eller ock fuk, fen, fön,
ful, färna. Att det senare vore bättre, är ju uppenbart,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
