Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Vår stafnings historia - Nybildade språkljud - Missgrepp från första början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ära ADA SORT SSA FSE ARS NAR
3
Ni
&
FSURRENA
VÅR STAFNINGS HISTORIA. 29
ty ett enkelt ljud bör också ha ett enkelt tecken, men
om en så radikal ändring är möjlig och utförbar, blir en
annan fråga.
Sammanfattning: Vissa ljud och ljudförbindelser hafva
genom uttalsförändring och sammansmältning öfvergått till förut
i språket obefintliga ljud. I sådant fall har den gamla ljud-
beteckningen undantagslöst blifvit kvarstående i värt skriftspråk.
Hvarje sådant fall föranleder en regel i rättstafningsläran.
Hvarje sådan regel är liktydig med en brist i vårt staf-
mingssätt.
Missgrepp från första början.
I allmänhet hafva, som vi sett, skaparne af vårt skrift-
språk haft goda och fullgiltiga skäl för sina åtgöranden i
fråga om språkljudsbeteckningen eller stafningen. Alldeles
klanderfria hafva de, förlåtligt nog, likväl icke lyckats hålla
gig. Några anmärkningspunkter hafva redan framhållits,
och några nya vilja vi här tillägga. Man begick felet
att taga det lånade alfabetet helt och orubbat, sådant det
var, utan någon skrädning, som varit ganska behöflig.
Därigenom råkade man få icke mindre än tre tecken för
&k-ljudet, nämligen c, & och 4, af hvilka det senare, när det
användes, betecknar k-ljudet framför » alldeles som i latinet,
men de två andra brukas tämligen godtyckligt. Den van-
liga dubbelskrifningen af £ är kk, men äfven ck, cc, ke
kan man anträffa. Först senare blir det ännu brukliga
ck regel.
Detsamma gäller äfven om &-ljudets beteckning med
g framför v, som nu efter hårda strider omsider synes vara
utdömd och utdöende. Regeln om 4 framför » har utgått
ur rättstafningsläran och kommer snart nog att vara ett
minne blott.
Till de bokstafstecken, som bort utmönstras, höra
äfven x och 2. I fornspråket användes x som tecken för
ks, 3 för ts, men intetdera med någon konsekvens. X
har bibehållit sig intill våra dagar, ehuru ingalunda oan-
fäktat. Z användes numera icke i inhemska ord.
I den äldre svenskans ljudbeteckning göres ingen
skillnad mellan vokalen / och konsonanten /, ehuru båda
tecknen funnos. Sammaledes betecknades både wu- och
v-ljudet ej blott med « utan äfven med »v och w. Man
skref ömsom ut, vé och wt, vaka, waka och uaka. Den nu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
