- Project Runeberg -  Om rättstafningen : dess uppgift och dess öden i vårt land /
30

(1891) [MARC] Author: Erik Henrik Lind - Tema: Verdandis småskrifter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Vår stafnings historia - Missgrepp från första början - Stafningen i lånord

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

30 OM RÄTTSTAFNINGEN:

varande regelbundna användningen af dessa tecken synes
icke ha vunnit stadga förr än på 1700-talet.

De oegentligheter i språkljudsbeteckningen, som inkommit i
vårt skriftspråk genom ett okritiskt tillvägagåsnde vid den första
tillämpningen af det latinska alfabetet, hafva således delvis blifvit
bevarade och fortplantade genom århundraden ända ned till våra
dagar. I jämförelse med. de förut omtalade, på historisk väg
uppkomna" bristerna, äro de visserligen af ringa betydelse, men
bidraga dock i sin mån att öka den ortografiska oredan.

Stafningen I lånord.

Vi hafva hittills hållit oss allt igenom på inhemsk
botten. Men vårt språks nuvarande ordförråd är icke
uteslutande af inhemsk utan kanske till nästan lika stor
del af främmande ursprung. Redan i våra älsta ur-
kunder, träffar man utländska lånord. De äro dock där
tämligen fåtaliga, men sedan har invandringen varit i starkt
och nästan oafbrutet stigande, så att den stundom artat
sig till ren öfversvämning. Lånen hafva tagits från många
olika språk: latin, grekiska, tyska, franska m. fl., som
hvart och ett följa sina särskilda grundsatser för ljud-
beteckningen.

I äldre tider lade man sig mycket vinn om att vid
öfverflyttningen så vidt möjligt ikläda invandrarna svensk
dräkt, men längre fram tog man det icke så noga med
saken. Därigenom har vårt skriftspråk efter hand blifvit
ett slags profkarta på snart sagt all världens olika staf-
ningsmetoder, och vår rättstafningslära riktats med en
hel gröda af regler. Där heter det nu t. ex., att ä-ljudet
i en massa ord tecknas med e, därför att de äro lånade
utifrån; att s-ljudet af samma skäl i en mängd ord skrifves
med ec, 2, sc, ps; sje-ljudet med ch, g, ge, j, sch, 8c, st, sst,
SERA SRA SA

Förklaringen af alla dessa främmande stafningssätts
tillkomst ligger naturligtvis utom vårt språks historia och
således äfven utom vår närvarande uppgift. Frågan kan
beträffande dessa lånord endast blifva den, huru vida och
i hvad omfång de böra inordnas under våra stafnings-
grundsatser, och sålunda de trassliga reglerna förenklas eller
undanrödjas. Att en sådan inordning bör ske i afseende
på sådana ord, som vunnit säkert fotfäste i vårt språk
och icke vidare kunna komma i fråga att därur aflägsnas,
därom råder väl föga meningsskiljaktighet. Men att afgöra,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 6 22:38:52 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omrattstaf/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free