Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. En åsikt, som man söker genom maktmedel undertrycka, kan möjligen vara sann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 OM TANKE- OCH ’YTTRANDEFRIHET.
För gudlöshet, emedan han förnekade de gudar, som er-
kändes af staten; hans åklagare försäkrade till och med,
att han icke trodde på några gudar alls. För osedlighet,
därför att han genom sin lära och undervisning "förförde
ungdomen". Dessa anklagelser fann domstolen grundade
(och det är all anledning att tro, att den menade ärligt),
och dömde den man, som sannolikt af alla, hvilka då lefde,
var den, som gjort sig mest förtjänt om mänskligheten,
att aflifvas såsom en förbrytare.
Låtom oss öfvergå från detta exempel på laglig orätt-
visa till det enda, hvars omnämnande efter domen öfver
Sokrates icke skulle bilda en antiklimax”); till den hän-
delse, som ägde rum på Golgata för mer än aderton
hundrade år sedan. Den man, som på dem, hvilka be-
vittnade hans lefnad och lära, gjorde ett sådant intryck af
sedlig storhet, att aderton följande århuodraden hafva
vördat honom såsom den allsmäktige i egen person, blef
skymfligt förd till döden — hvarför? För hädelse! Män-
niskorna icke blott misskände sin välgörare; de togo honom
för raka motsatsen till hvad han var, och behandlade
honom såsom hade han just varit ett sådant vidunder af
gudlöshet, som de nu själfva anses för på grund af sitt
handlingssätt mot honom. De känslor, hvarmed människorna
nu betrakta dessa beklagansvärda domar (i synnerhet den
senare), göra dem ytterst orättvisa i sitt omdöme om deras
olycklige upphofsmän. Dessa voro, efter allt hvad man
vet, icke dåliga människor, icke sämre än människor i
allmänhet äro, snarare tvärtom. De voro män, som i fullt
mått eller något därutöfver innehade sin tids och sitt folks
religiösa, moraliska och patriotiska känslor: just det slags
människor, hvilka i alla tider, vår egen inbegripen, hafva
hvarje utsikt att genomvandra sin lefnad tadelfria och
aktade. Öfverstepresten, som ref sönder sina kläder, då
han hörde de ord uttalas, hvilka enligt hans folks upp-
fattning inneburo den värsta förbrytelse, var efier all
sannolikhet fullkomligt lika uppriktig i sin fasa och afsky,
som hela samlingen af vördade och fromme män nu äro 1
’) Antiklimax: när en bild, ett uttryck, ett bevis o. s. v. af
svagare och mattare beskaffenhet följer på ett eller flera nyss förut
anförda. Den riktiga gången är att låta satsen fortgå från de svagare
till det starkaste (klimax), hvarigenom större skönhet och värkan ernås.
Ofvers.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
