Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. En åsikt, som man söker genom maktmedel undertrycka, kan möjligen vara sann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTUS, MARCUS AURELIUS. 17
sina religiösa och moraliska känslor. Och många af dem,
som nu rysa öfver hans handlingssätt, skulle hafva gjort
alldeles som han, om de lefvat på hans tid och varit födde
judar. — De rättrogne kristne, som hysa den föreställningen,
att de som stenade de första martyrerna till döds, måste
hafva varit sämre människor än de själfva äro, borde
komma ihåg, att en af dessa förföljare var — Paulus.
Låtom oss tillägga ännu ett exempel, det mest slående
af alla, så framt ett felsteg är egnat att göra större in-
tryck, i samma mån som den person, som begått det, är
vis och ädel. Om någonsin en regent haft anledning att
anse sig såsom den bäste och mest upplyste af sina sam-
tida, så var det den romerske kejsaren Marcus Aurelius
Antoninus. Oinskränkt härskare öfver hela den civiliserade
världen ådagalade han genom hela sitt lif icke blott den
mest obefläckade rättrådighet utan äfven, hvad mindre
kunde väntas af hans stoiska") uppfostran, det ömmaste
hjärta. De få felgrepp, som tillskrifvas honom, betraktas
alla såsom beroende på en för långt drifven efterlåtenhet,
och hans skrifter, den antika andens högsta etiska pro-
dukter, afvika knappast märkbart om ens något från det,
som är mest egendomligt för Kristi läror. Denne man,
som var en bättre kristen i allt utom i ordets dogmatiska
betydelse, än snart sagt hvar och en af de till namnet
kristne härskare, som regerade efter honom, förföljde kri-
stendomen. Ehuru han stod på höjden af sin tids utveck-
ling och hade ett klart ofjättrat förstånd och en karaktär,
som kom honom att af sig själf i sina skrifter upptaga det
kristna idealet, kunde han likväl icke inse, att kristen-
domen var ett godt och icke ett ondt för den värld, mot
hvilken han kände sig hafva så stora plikter. Han visste,
att det dåvarande samhället befann sig uti ett beklagans-
värdt tillstånd. Men han insåg också, eller trodde sig
inse, att sådant det nu var, hölls det tillsamman och hin-
drades från förfall genom tron på och vördnaden för de
antagna gudarna. Han ansåg det såsom sin plikt såsom
härskare att skydda samhället från att falla sönder, och
han kunde icke förstå, genom hvilka nya band det skulle
kunna sammanhållas, om de som funnos söndersletes. Den
”Y Stoikerna voro forngrekiska filosofer, som utmärkte sig genom
en sträng sedelära, främmande för alla vekare känslor, förakt för smär-
tan och jämnmod i alla lifvets skiften. | Öfvers
Verdandis småskrifter. 15. ; 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
