Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Äfven om vi kunde vara vissa om, att den åsikt vi söka undertrycka är falsk, så skulle likväl dess undertryckande vara ett ondt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROSLÄRORS AFTAGANDE LIFAKTIGHET. 33
utan äfven själfva dess ursprungliga mening. De ord, som
förkunna den, uppväcka icke längre de idéer, eller i alla hän-
delser endast somligaaf de föreställningar, som de ursprung-
ligen framkallade. TI stället för en varm öfvertygelse och
en lefvande tro kvarstå endast ett antal fraser, bibehållna
genom vanan. Den friska kärnan är borta, om också skalet
återstår. Man kan icke nog allvarligt studera och be-
grunda de kapitel uti människosläktets historia, som upp-
tagas och utfyllas af detta faktum.
Det belyses, detta faktum, af erfarenheten om nästan
alla etiska lärors och religiösa trosbekännelsers historia.
Dessa läror och bekännelser äro fulla af innehåll och lif
för dem, som gifvit dem upphof, eller för upphofsmännens
omedelbara lärjungar. Deras mening fortfar att kännas
med oförminskad styrka eller uppnår till och med ännu
fullare medvetenhet, så länge man strider för att gifva
läran eller bekännelsen öfvermakt öfver andra trosläror.
Slutligen blir hon antingen härskande, blir "den allmänna
meningen" eller också hejdas dess framsteg; hon bibe-
håller det område, hon vunnit, men upphör att spridas
vidare. När ettdera af dessa resultat uppnåtts, blir stri-
den mattare och dör småningom bort. Trosläran har nu
vunnit en ställning såsom en allmänt antagen mening
eller åtminstone en tillåten sekts eller fraktions åsikt.
De som hylla den, hafva i allmänhet ärft, icke antagit,
densamma; och öfvergång från en sådan troslära till en
annan sker endast undantagsvis samt utgör i mycket
ringa mån föremål för bekännarnes tankar. I stället för
att såsom i början ständigt vara på sin vakt antingen för
att försvara sig mot hela världen eller för att bringa hela
världen på sin sida, hafva de slagit sig i ro, och, om de
kunna undgå det, hvarken lyssna de till inkast emot sin
tro, eller oroa olika tänkande, om sådana finnas, med
försök att häfda dess företräden. Från denna tidpunkt
kan man vanligen datera aftagandet af en trosläras lif-
aktighet. Vi höra ofta, huru religionslärare af alla bekän-
nelser beklaga sig öfver svårigheten att i sina åhörares
sinnen upprätthålla en så liflig uppfattning af den sanning,
de till namnet bekänna, att den genomtränger deras känslor
och invärkar bestämmande på hela deras lefverne. Så
länge trosläran ännu kämpade för sin tillvaro, klagade
man icke öfver sådana svårigheter. Till och med de
Verdandis småskrifter. 15. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
