Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Äfven om vi kunde vara vissa om, att den åsikt vi söka undertrycka är falsk, så skulle likväl dess undertryckande vara ett ondt - Inkast: Är då meningsstrid alltid nödvändig? - Vederläggning: Den är alltid nyttig och där den ej längre finnes, borde någon ersättning därför åstadkommas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WES
KISSE
ANN
EN AFGJORD ASIKTS DJUPA SÖMN. 37
hafva bevarat honom från denna olycka, om han någon-
sin förut hade förstått den så, som han nu gör. Härtill
finnas visserligen andra orsaker än frånvaron af menings-
utbyte: många sanningars mening kan icke till fullo för-
stås, förr än personlig erfarenhet gjort den till vår egen-
dom. Men äfven dessas mening skulle hafva blifvit
mycket bättre insedd och det som blifvit insett, mycket
djupare inpräglats i själen, om människor vore vana
vid att höra skäl uppställas för och emot en sak
af personer, som förstå den. Människornas olyckliga
böjelse att upphöra att tänka öfver det, som de icke
längre tvifla på, är orsaken till hälften af deras misstag.
En samtida författare uttrycker sig ganska träffande, då
han talar om "en afgjord åsikts djupa sömn”.
Huru? torde någon fråga, är då frånvaron af en-
stämmighet ett oeftergifligt vilkor för sann kunskap? Ar
det nödvändigt, att en del af människosläktet skall fram-
härda i villfarelse, för att andra skola sättas i stånd att
uppnå sanningen? Måste en troslära upphöra att vara
värklig och lefvande, så snart den blifvit allmänt antagen,
och är aldrig en sats fullkomligt insedd och förstådd, så
framt icke något tvifvel därpå kvarstår? Så snart män-
niskorna enhälligt antagit en sanning, måste då denna
sanning gå under i deras inre? Man har hittills trott,
att upplysningens högsta mål och skönaste resultat skulle
vara att mer och mer ena människorna i kännedomen
om alla viktiga sanningar; — skall då upplysningen
räcka blott så länge, som den ännu icke fullbordat sitt
värk? Skola stridens frukter gå förlorade, så snart segern
blifvit fullständigt vunnen?
Jag påstår icke något sådant. Under mänsklighe-
tens framåtskridande skall antalet af de lärosatser, hvilka
icke längre omtvistas eller betviflas, ständigt ftillväxa;
och människosläktets lycka skulle nästan kunna mätas
efter antalet och vikten af de sanningar, som nått den
punkt, att de lemnas oantastade. Att i den ena punkten
efter den andra hvarje allvarlig strid upphör, är ett nöd-
vändigt skede uti en menings stadgande; ett stadgande,
som är lika välgörande om meningen är sann, som far-
ligt och olycksbringande om den är falsk. Men ehuru
denna gradvisa förminskning af meningsskiljaktighetens
område är nödvändig i detta ords båda bemärkelser, i det
—
|
AE TRA ATEA
BIRD STAT
FE
re "OR AYO SORPUVFRNNEPNSR TS NARNIA VINRESA SLR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
