- Project Runeberg -  Natur och onatur i fråga om svensk rättstavning /
42

(1886) [MARC] Author: Esaias Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grammatiken i rättstavningsläran - -dt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

då behöva vi leta i läroboken eller i minnet — blott då ter sig
grammatikan för oss som en besvärlig samling af regler med
undantag och anmärkningar. Och det skall visst ej förnekas, att
på detta sätt fall kunna inträda, där grammatikan värkligen blir
en börda för rättstavningen. Men sådant förekommer blott
undantagsvis.

Det är en i högsta måtto obillig begäran, att man skulle
kunna skriva ett språk utan att känna dess grammatika. Då
kunde man lika gärna fordra, att någon skulle skriva språket
utan att känna dess ordförråd. Jämväl i fråga om ordförrådet
kunna ju ortografiska tvivel uppstå (jfr t. ex. s. 15 om träd).
Sålunda: låt oss dröja med att förvisa grammatikan ur
rättstavningsläran, till dess vi på samma gång kunna förvisa ordboken!

Om man med den ensidige fonetikern vill göra
rättstavningen till blott naturvetenskap, till ett slags fonografi för ögat,
så kommer man (från populär och praktisk synpunkt sedt) till
onatur. Vill man åter i ensidigt pedagogiskt syfte lägga hela
vikten på reglernas mekaniska påtaglighet, kommer man likaledes
till onatur. Rättstavningslärans värde får ej anses vara högre, i
alldeles samma mån som pappersbladet, på hvilket reglerna rymmas,
blir mindre. Det är högre endast i samma mån som reglerna,
de må vara många eller få, lätta eller svåra, noggrannt angiva de
medel, genom hvilka den skriftbildade människan på sitt
modersmål bäst kan uttrycka sina föreställningar och lättast
Överbringa dem till den läsandes medvetande.

Gent emot vår senaste svenska rättstavningsteori tror jag
mig därför böra yrka på mera aktning för naturen, mera realism.
Mera realism, det är här, såsom man också på andra områden
stundom hade skäl att betänka, detsamma som mera idealism,
mera sinne for de andliga faktorer, som ingå i vårt handlande.

*



Efter dessa allmänna betraktelser vända vi oss till mera
enskilda spörsmål, och vi kunna till en början åter upptaga den
redan något vidrörda frågan om dt.

När man träffar stumma bokstäver i ett folks skrift, brukar
man vanligen kunna taga för givet, att de en gång fordom varit
hörbara och stå kvar på grund af skriftens kända benägenhet
att vara mera konservativ än talet. De äro ett slags

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:29:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/onatur/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free