Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Hvad Berzelius uträttat för kemien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAD BERZELIUS UTRÄTTAT FÖR KEMIEN.
19
förda siffrorna något närmare, finner man ytterligare ett
högst anmärkningsvärdt förhållande. De olika kvantiteter,
i hvilka svaflet, efter hvad vi sett, kan ingå förening med
en och samma viktsmängd järn (som i de anförda exemplen
godtyckligt antagits lika med 100 viktsdelar), nämligen
i första fallet 57,14, i andra 85,71 och i tredje 114,28
viktsdelar, förhålla sig till hvarandra precis som 23: 4,
-Härmed jämförliga förhållanden befunnos äga rum äfven
i fråga om alla de öfriga grundämnena.
Genom sina undersökningar hade Berzelius alltså
fastslagit, att grundämnena visserligen kunna förena sig
med hvarandra i mer än ett förhållande, men icke i ett
obegränsat antal, utan tvärtom endast i ett mycket
begränsat fåtal, och att dessa föreningar dessutom ske
enligt en viss lagbundenhet, så att olika mängder af ett
ämne, som kunna förena sig med en och samma mängd
af ett annat ämne, stå i ett mycket enkelt talförhållande
till hvarandra.
Frågan blef nu, hvarpå denna egendomliga
lagbundenhet kunde bero, och svaret lät icke länge vänta på
sig. Redan några år, innan Berzelius påbörjade sina
arbeten rörande de kemiska proportionerna, hade en engelsk
kemist, John Dalton *), lärare i Manchester (född 1766,
död 1844), föranledd af rent fysikaliska skäl, närmare
utvecklat och på kemien tillämpat den åsikten, att all materia, således
äfven grundämnena, ytterst består af utomordentligt små
partiklar, de s. k. atomerna. Han antog vidare och detta är en
af kärnpunkterna i hans åskådning att hos ett och samma
grundämne alla atomerna vore lika stora och af samma tyngd,
medan däremot atomer tillhörande olika grundämnen vore af
sinsemellan olika tyngd. När nu tvänne grundämnen,
t. ex. järn och svafvel, ingå förening med hvarandra, sker
detta enligt Dalton på det sättet, att ett visst antal
järnatomer lagra sig intill ett visst antal svafvelatomer och
tillsammans med dessa bilda en sammansatt atom (eller
som man numera uttrycker det, en molekyl) svafveljärn.
-
Dalton påpekade, att om denna uppfattning är riktig,
måste som en nödvändig följd häraf hvarje kemisk
förening vara sammansatt efter bestämda och oföränderliga
viktsförhållanden, eftersom ju alla atomer hafva en be-
*) Uttalas Dåltön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
