Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Hvad Berzelius uträttat för kemien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
NÅGRA ORD OM BERZELIUS.
stämd och oföränderlig vikt. Om vi antaga, att en atom
järn väger 56 viktsdelar (det är tydligen ingenting, som
hindrar att antaga dessa viktsdelar ytterligt små, t. ex.
milliondels milligram eller något dylikt), och att en atom
svafvel väger 32 viktsdelar, så måste, ifall dessa båda
atomer förena sig med hvarandra till en molekyl
svafveljärn, denna tydligen på 88 viktsdelar alltid innehålla 56
delar järn och 32 delar svafvel eller (i fall man, såsom
ofvan skett, räknar om dessa tal efter 100 delar järn) på
157,14 delar svafveljärn: 100 delar järn + 57,14 delar
svafvel. Och alldenstund ett stycke svafveljärn utgöres
af idel dylika molekyler, är det klart, att dess
sammansättning alltid måste kunna uttryckas genom dessa samma
siffror, hur stort eller hur litet stycket än må tagas.
Som en annan ovillkorlig slutsats af sitt antagande
framhöll Dalton ytterligare, att, ifall två grundämnens
atomer förenas med hvarandra i mer än ett talförhållande,
så måste de viktsmängder af det ena grundämnet, som
förenas med en och samma viktsmängd af det andra, till
hvarandra stå i ett enkelt förhållande. Vi betjäna oss
till förtydligande häraf fortfarande af samma exempel.
Antag således, att i ena fallet 1 atom järn, vägande 56
viktsdelar, såsom nyss, förenar sig med en atom svafvel,
vägande 32 viktsdelar, till 1 molekyl svafveljärn, och att
i ett annat fall 1 atom järn (56) förenar sig med 2
atomer svafvel, vägande tillsammans 64 viktsdelar, till en
molekyl svafvelkis. Tydligen måste då de svafvelmängder,
som i svarta svafveljärnet och i svafvelkisen äro förenade
med en
och samma järnmängd, alltid förhålla sig till
hvarandra just som 32 till 64 d. v. s. som 1: 2.*)
Vi finna, att de slutsatser, hvilka Dalton på teoretisk
väg härledde ur sitt antagande om atomerna, äro till
punkt och pricka desamma, till hvilka Berzelius sökte sig
fram på rent experimentell väg, oberoende af alla förut-
*) Den tredje af de anförda föreningarna mellan järn och svafvel
innehåller en svafvelmängd, hvilken förhåller sig till det svarta
svafveljärnets som 3 till 2, eller som 11 till 1. Antoge man nu, att äfven
denna förening innehåller 1 atom järn liksom de bägge öfriga, så
skulle den alltså innehålla 1 atom svafvel i förbindelse därmed. Detta
är emellertid orimligt, emedan begreppet atom innebär, att atomen
är kemiskt odelbar, och man således ej kan tala om bråkdelar af
atomer. Här måste därför atomantalet fördubblas och föreningen
betraktas såsom sammansatt af 2 atomer järn och 3 atomer svafvel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
