Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Om arabernas uppror i öfre Kongo och de senaste händelserna därstädes. Af P. Möller. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 82
p. möller.
hos araberna bilda handelsfaktorier för
inköp af deras elfenben. Näst Tippo
Tip, som då befann sig i Zanzibar och
på pilgrimsresa till Mecca, var
Monia-Mohaara i Nyangwé den mest
betydande araben här. Han hade sina
faktorier utefter Lualaba i Katanga,
Nyangwé och Riba-Riba samt behärskade
elfenbensmarknaden utefter största
delen af Lomami. Hodister, som året förut
besökt Monia-Mohaara, stod på bästa
fot med honom och hade aftalat med
honom, att han skulle komma tillbaka
och uppköpa hans elfenben. Hodister
var nu återkommen, och ehuru han
emottagit vänskapliga hälsningar från
Monia-Mohaara, hade dock händelser inträffat,
som verkade störande på det goda
förhållandet mellan europeerna och
araberna.
Det är Kongostaten själf, som
ansvaret för dessa händelser anses drabba.
Staten hade nämligen utsändt en stor
expedition under kapten Vankerckhove.
Densamma hade utefter Kongos biflod
på högra sidan, Ubangi, och dess öfre
lopp, Uelle, trängt upp mot Emin Paschas
område och lär hafva uppnått Emins
f. d. hufvudstad, Wadelai, vid Nilen.
Under sitt framryckande utefter Uelle
påträffade Vankerckhove stora
arabkaravaner, hvilkas transportvara var
elfenben. Blodiga strider levererades,
araberna skingrades, och Vankerckhove lär
hafva tagit för millioner elfenben som
god pris.* Nästan samtliga araber i
öfre Kongo och i synnerhet
Monia-Mo-haara voro intressenter i det sålunda af
Vankerckhove tagna elfenbenet.
Det är ej då att undra på, om
araberna, som, utom förlusten af en mängd
folk äfven anse sig bestulna af staten
på sitt elfenben, ej längre kunde bibe-
* Allt enligt iLe Mouvement Géographique»
— möjligen kommande förklaringar torde närmare
belysa dessa förhållanden.
hålla någon vänlig stämning emot
europeerna.
Det politiska läget var alltså föga
gynnsamt för Hodister; han förlitade
sig emellertid på sina tidigare goda
relationer med araberna och hoppades,
att hans expedition, som hade intet med
staten att skaffa, ej skulle göras
ansvarig för det skedda.
I Isangi delade nu Hodister sin
expedition i två kolonner. Själf skulle
han med den ena operera utefter
Lomami, under det den andia under
Jou-rets befäl skulle följa Kongo och
etablera faktorier hos araberna i Riba-Riba,
Nyangwé och Katanga.
På vägen till Stanley-fallen åtföljdes
Jouret af Tippo Tips brorson, Rachid,
som under Tippo Tips frånvaro fullgör
dennes funktioner som statens
ämbetsman i distriktet Stanley-fallen. Rachid
säger sig vara ruinerad genom de
förluster han lidit på Vankerckhoves
plundringar vid Uelle.
»Om Kongostaten», säger Rachid,
»ej önskar, att vi araber längre vistas
här, må den då säga oss detta öppet,
och vi skola återvända till Mascat —■.»
Rachid säger sig vidare hafva gifvit de
araber, som opererat på Uelle, följande
order: »om de hvita skjuta på eder, så
svara ej — låt dem då hellre taga edert
elfenben —.»
I distriktet Stanley-fallen blef Jourets
expedition särdeles väl emottagen såväl
af araberna, hvaribland Tippo Tips son
Sefu, som af statens ombud, en herr
Tobback. Den 24 Mars fortsätter
Jouret sin resa med Riba-Riba som
närmaste mål. Han åtföljdes af Noblesse,
Page och Doré, tolken Ismael samt 43
svarta, medförande 300 bördor
handelsvaror, allt instufvadt i 16 stora kanoter.
Efter en månads resa anländer
expeditionen till Riba-Riba, som styres af en
bland Monia-Mohaaras underchefer, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
