Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Om arabernas uppror i öfre Kongo och de senaste händelserna därstädes. Af P. Möller. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
011 arabernas uppror i öfre kongo.
181
gamle N’serera. Sedan expeditionen
identifierat sig såsom tillhörande Hodister,
fick man tillstånd att landstiga. Doré
berättar nu:
»Ehuru N’serera visade oss mycken
artighet, förklarade han dock, att han först
måste invänta instruktioner från Nyangwé,
innan han ville tillåta, att vi på allvar
etablerade oss här — dessutom önskade han
afhandla saken direkt med Hodister.
Vid samtal med araberna fingo vi snart
reda på anledningen till det misstroende,
som trots ali arabernas höflighet och
gästfrihet dock tydligen kunde märkas. Ända
hittills hade alla europeer, som passerade
Riba-Riba, blifvit emottagna på bästa sätt
— det skulle emellertid snart blifva
annorlunda.
N’serera beklagade sig öfver det
bemötande han rönt af statens ämbetsmän. Han
hade nyligen haft ett häftigt palavar med
en löjtnant Michiels (chef för distriktet
Stan-ley-fallens ordningsmakt). Michiels hade
erhållit order att bygga en station vid
Riba-Riba och att där hissa statens flagga.
N’serera förbjöd emellertid båda
delarna.
’Om ni vill stanna här som min
personliga vän’, säger N’serera, ’så mycket
gärna, intet ondt skall då vederfaras eder,
men något som helst besittningstagande af
Kongostaten eller dess flaggas hissande
tilllåta vi ej.’
Michiels hade då svarat, att han i så
fall komme att understödja sina anspråk med
i ,000 soldater.
’Godt’, svarar N’serera, ’kom tillbaka,
vi skola emottaga eder, och vi skola döda
eder. Hvad flaggan beträffar, skall den ej
hissas här annat än öfver edra hufvud.’
Häraf förstår man lätt den köld,
hvarmed vi till en början emottagits.
Ställningen var tydligen den, att vi voro blott
tolererade — man afvaktade order från
Nyangwé — under tiden behandlade man oss
artigt. Så blefvo vi inbjudna att deltaga i
den af alla araber så festligt firade högtiden
Ramathan, och då vi, som hade mycket att
göra, afslogo anbudet, sände man oss vår
andel af festmåltiden. Vi tillbragte sedan
en glad afton tillsamman med araberna.
Detta oaktadt erhöllo vi emellertid
underrättelse om, att Mohaara ej var hågad
mottaga oss i Nyangwé.
Från Hodister hade den underrättelsen
anländt, att han lyckligt och väl anländt
till Bena-Kamba vid Lomami.
Vi hade varit i Riba-Riba en åtta dagar,
då helt plötsligt herrar Michiels och
Tob-back (distriktschefen) anlände från
Stanley-fallen. I stället för de 1,000 soldaterna
hade de emellertid ej med sig mera än fyra
man och en hornblåsare.
Tobback afrådde oss att fortsätta resan
till Nyangwé förklarande, att araberna där
skulle mörda oss. Jouret svarade, att för
en statens tjänsteman vore det nog farligt
att färdas dit, men att vi, Hodisters folk,
hade intet att frukta, vi skulle fortsätta vår
resa om några dagar.
Den 5 Maj lämnade äfven Jouret
Riba-Riba, där herr Noblesse kvarlämnades för
att göra affärer i elfenben. Löjtnant
Michiels stannade likaledes i Riba-Riba.
Jourets expedition fortsatte alltså mot
Nyangwé. Tre dagsresor från Nyangwé
stannade vi vid en mindre arabpost. Vi blefvo
väl mottagna, men man meddelade oss, att
Mohaara ej ville mottaga oss. Kort efteråt
mötte oss Mohaaras budbärare med ett bref.
Som detta emellertid var affattadt på
arabiska, kunde ingen af oss läsa detsamma.
Jouret bad sändebuden återvända med
hälsning till Mohaara och anhållan att få
besöka honom i Nyangwé. En och en half
dag senare anlände Mohaaras svar — han
bad oss vara välkomna att tillbringa några
dagar hos honom. Följande dag, den 17
Maj, uppnådde vi den ryktbara arabstaden
och slogo läger midt framför den på en
liten ö, som man anvisat oss. De tre
följande dagarna ägnades åt visiter och
palavar med Mohaaras ombud, själf tog han ej
emot oss.
Då jag (Jouret och Page voro sjuka och
kunde ej lämna ön) landsteg i Nyangwé,
voro mig till mötes åtminstone 3,000
personer. I sällskap med Mohaaras ombud
och ledsagad af hela den larmande hopen
begaf jag mig upp mot staden. Jag
framförde mitt ärende: vi hade kommit å
Hodisters vägnar för att göra affärer med
Mohaara, önskade hyra en bostad och ett
magasin samt dessutom köpa några
kanoter.
Dagen därpå erhöll jag Mohaaras svar:
Vi få tillstånd att stanna tre eller fyra
dagar på ön, men man förbjuder oss
formligen att etablera oss. Mohaara ville ej vi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
