Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Sokrates och Aristofanes. Ett stycke antik kulturhistoria. Af Johannes Paulson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sokrates och aristofanes. 479
skådespelet hade vuxit fram ur religiösa
korsånger; därför fortfor koren länge att
3spela hufvudrolen» i skådespelet, och
äfven sedan den knappast längre kunde
sägas göra det, gaf den dock i regel
namn deråt. — De i denna komedi
uppträdande hufvudpersonerna äro dessa trenne:
Strepsiades, en attisk landtman, hans son
Feidippides, samt filosofen Sokrates.
Scenen i detta skådespel föreställer en
plats i Atén, vid hvilken såväl
Strepsiades’ som Sokrates’ hus, »vishetsfabriken»,
ligger. * Vid skådespelets begynnelse
föreställes det vara natt; Strepsiades,
hans son och hans husfolk hvila i sina
bäddar, men under det alla andra snarka,
får husbonden sjelf inte en blund i sina
ögon under den odrägligt långa natten:
Du himmelske Zeus, så lång en varelse natten är!
Fullständigt ändlös!
Det som gör honom bekymmer är de
snart förfallna räntorna på hans skulder.
Han, den enkle landtmannen, har af en
äktenskapsmäklerska låtit förmå sig att
äkta en högadlig dam af den släkt, till
hvilken bland andra Perikles hörde,
Mega-klidernas stolta släkt. Hennes slöseri har
försänkt honom sjelf i skulder, och hon
har inplantat sitt högmod i sonen, så
att han föraktar fadrens enkla landtlif,
men vurmar för hästar och allt hvad
hästar rör**: modrens stoltaste
framtidsdröm är att få se sonen liksom
ättefadren Megakles som segervinnare vid de
offentliga täflingarne. För att
tillfredsställa denna sonens hästvurm har fadren
måst låta vackra fyrkar springa. Där
* Ättikas landtbefolkning hade vid krigets
begynnelse flyttat inom staden Aténs murar; detta
förklarar, huru scenen kan på en gång visa
stadsbon Sokrates’ och landtbon Strepsiades’ hus.
** Sonens namn, Feidippides, betyder på sven-
ska »hästskonare», »hästsparare». Då sonen
blifvit född, ville modren ge honom ett namn, i
hvilket låg en antydan om kommande ridderliga
idrotter. Sådana namn voro de, i hvilka någon form
af ordet hippos, »häst» ingick. (Jfr. Phil-ippus »häst-
han nu ligger sömnlös på sin bädd, får
han till på köpet höra sonen sin äfven
i drömmen syssla med hästar och
kappkörningar.
Strepsiades representerar i komedien
det attiska folket sådant det var i sina
enkla vanor och sin troskyldiga
lifsåskådning, innan demokratiens och
irreligiositetens flodvågor brutit in i statens
och familjens lif. Hans giftermål med
damen af Megaklidernas släkt
symboliserar just försöket att demokratisera
Ättikas befolkning: den, som mest och
med största framgång arbetat för
statslif-vets demokratisering, var ingen annan än
Megakliden Perikles. Hand i hand med
detta demokratiseringsärbete gingo
sträfvandena att frigöra sinnena från den
gamla gudstron; detta var sofisternas
själftagna uppgift. I Feidippides,
Strepsiades’ och hans gemåls son, skildrar
Ari-stofanes det unga släktet, sådant det
efter hans uppfattning nödvändigt måste
blifva såsom frukten af det abnorma
försöket att på gammal-attisk enkelhet i
lefnadssätt och åskådning inympa de
politiska idéer, som haft sin främste
förkämpe i Perikles, och de religiösa (det vill
enligt Aristofanes’ uppfattning säga:
ir-religiösa), hvilka företräddes af sofisterna,
här af ärkesofisten Sokrates. ***
Emellertid, där Strepsiades vrider sig
sömnlös på sitt läger, finner han en
utväg, men också blott en enda, att
komma ur sitt ekonomiska trångmål. Han
har hört att i Sokrates’ hus, i
»vishets-fabriken», finnas tvänne arter af fram-
älskare»). Men fadren ville i stället ge honom ett
namn, som erinrade honom om nödvändigheten att
hushålla, såsom Feidonides, »sparman». Resultatet
af föräldrarnes gräl blef den hybrida formen
Feidippides, i hvilken fadren påminde honom om ett
enkelt och sparsamt lif, under det att modren
riktade hans håg till deltagande i de kostsamma
täflingarne vid de offentliga spelen.
*** I Feidippides hafva somliga velat se den unge
förnäme atenaren Alkibiades — säkerligen utan skäl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
