- Project Runeberg -  Ord och Bild / Andra årgången. 1893 /
439

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Sokrates och Aristofanes. Ett stycke antik kulturhistoria. Af Johannes Paulson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sokrates och aristofanes.

439

Under tiden har Strepsiades fått
syn på en man, som hänger högt uppe
i en korg, och af lärjungen får han veta
att det är Sokrates själf. På Strepsiades’
fråga, hvad han har för sig däruppe,
svarar han:

Jag vandrar i luften, öfver solen
tänker jag.

Endast från en så hög ståndpunkt
kunna luftfenomenen rätt studeras,
emedan tanken, fin som den är, behöfver
uppblandas med sin like luften och
hållas fri från allt inflytande af jordens
fuktighet. Detta förstår icke Strepsiades,
men han framställer emellertid sitt ärende:
han vill lära att hålla tal, ty af räntor
och missnöjda fordringsägare blir han
helt utblottad och utpantad.

Sokr. Huru kom det sig att skulden
växte dig upp öfver öronen?

. Streps. Det var hästsjukan *, som
bragte mig i fördärfvet, och den är en
riktig kräfta. Men lär du nu mig ett af
dina tal, det som gör att man slipper
betala tillbaka sin skuld. ** Den ersättning
du kräfver därför skall jag ärligt betala
dig, det svär jag vid gudarne.

Sokr. (med öfverlägset förakt:) Vid
hvilka gudar? Ty du skall veta, att gudarne
ha ingen kurs hos oss.

Sedan Strepsiades jakande besvarat
Sokrates’ fråga, om han vill riktigt lära
känna de gudomliga tingen och göra
bekantskap med molnen, sofisternas gudar,
företager Sokrates med honom en
invigningsscen, som parodierar vissa heliga
religiösa bruk. Strepsiades, som till en
början fruktar att han bekransats,
emedan han är utsedd att offras, lugnas lätt;
ceremonien är nödvändig för att han skall
blifva ett riktigt rifjärn i talekonsten.
Sokrates åkallar nu i ton af en mystisk

* Sonens vurm för hästar.

** Detta är naturligtvis en karrikerande
framställning af sofisternas undervisning i dialektik.

Särskildt sofisten Protagoras tillskrifves uttalandet
om att »göra den sämre saken till den bättre», d.
v. med andra ord säga att med insikt i den dia-

präst de nya gudarne, luften och etern
och molnen, som sända åska och tlixt;
må de komma och visa sig för
grubblaren !

Streps. För ali del, inte förr än jag
fått detta plagg om mig; annars blir jag
lungvåt. Mitt dumma nöt, som gick
hemifrån utan att ens ha en rägnhatt. ***

Från långt aflägsna nejder komma
Molnen under sång in på orkestran.
Strepsiades blir förskräckt och säger att, vare
sig gudarne tillåta det eller ej, så rår
han inte för de stinkande följderna af
sin förskräckelse. Sokrates undervisar
honom om att det är Molnen, sotn nära
och underhålla sofisterna. Strepsiades
har svårt att föreställa sig Molnen som
gudar; han hade för sig att de bestodo
af dagg och dimma och rök, men dessa
likna fruntimmer: de hafva ju näsor.
Sokrates lämnar den upplysningen, att
Molnen äga förmågan att göra sig till
hvad de vilja. Strepsiades har ju själf
sett, hurusom de ömsom likna en pard,
ömsom en tjur o. s. v. Se de en som
röfvar från staten, göra de sig till
vargar; se de en som fegt flytt ur striden,
taga de hjortens gestalt; nu hafva de iklädt
sig kvinnlig skepnad, emedan de fått syn
på Kleistenes, som är en riktig käring.

Sokr. Desse ensamme äro våra gudar.
Allt hvad som för öfrigt säges om gudar
är bara snack.

Streps. Men säg mig, hålla vi då icke
Zeus, den olympiske, för en gud?

Sokr. Hvad är det nu för en Zeus
du kommer med? Prata inga dumheter!
Någon Zeus finnes alldeles icke.

Streps. Men hvad säger du? Hvem är
det då, som gör att det rägnar? Det får
du då åtminstone upplysa mig om.

Sokr. Det är Molnen. Och det skall

lektiska konsten var det möjligt att låta de svagare
skälen vinna öfver de starkare.

*** Vi skulle säga: utan att ta med mig en
paraply. — Man erinre sig att paraplyn är en
modern uppfinning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 11 17:24:53 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1893/0481.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free