Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Litteratur. Maurice Maeterlinck. En modern dramaturg. Af Tor Hedberg - Teater. Helga Hoving. Af E. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i88 TOR HEDBERG.
denna tafla af lycka och frid stanna de
och kunna icke förmå sig att frambära
olycksbudet. Under tiden närmar sig
sorgetåget med den drunknades lik mer och
mer, obevekligt som ödet, till dessa, som
ännu intet ana, och till slut kan det icke
längre uppskjutas, gubben går in och
förtäljer hvad som händt.
Det är allt samman. Men detta motiv
är i all sin enkelhet, eller just genom sin
enkelhet, genialiskt funnet, och det är
utfördt med en känsla och en innerlighet,
som ställer den lilla scenen kanske främst
i Maeterlincks hela produktion. Här täcka
symbol och verklighet fullständigt
hvarandra, verkligheten är själf symbol, en
uppenbarelse af lifvets eviga, obönhörliga
lagar.
Man har, låt vara blott i publicistisk
tanklöshet, kallat Maeterlinck en modern
Shakespere. I själfva verket kan man
icke, frånsedt några ytliga beröringspunkter,
tänka sig större kontraster än
renässansens starke, fullblodige dramatiker, med
en fantasi som strömmar öfver af lif, af
föreställningar och idéer, och den veke,
mystiske drömmare, som heter Maurice
Maeterlinck. Maeterlincks diktning är icke rik
på idéer, och detta är faran för den, lik-
som för hela den riktning han tillhör. Detta
stämning-småleri, denna mystiska
uppfattning, denna förkärlek för det dunkla, det
obestämda, denna antydande,
symboliserande konst kan lätt löpa ut i intet.
Han är icke fri från manér, och detta
manér kan i efterföljares händer urarta till en
rent olidlig onatur. Han har icke många
strängar på sitt instrument, och han
varierar nästan alltid samma melodi. Men denna
melodi är funnen af en äkta skald och
formad af en äkta konstnär. Välljudets
hemlighetsfulla makt besitter Maeterlinck i
en grad som få. Hans prosa är full af
rytm och klang; man kan icke gärna läsa
något mera lyriskt vackert, mera mättadt
af fin och smekande poesi än t. ex.
kärleksscenerna i »Pelléas et Mélisande». En
lyrisk innerlighet, en inom sitt begränsade
område ofta djup psykologi, en fantasi af
sällsynt målerisk kraft, en aldrig svikande
konstnärlig blick i formgifningen, se där
hufvudegenskaperna i Maeterlincks diktning.
Han står nu, efter allt att döma, på
höjdpunkten af sin alstringskraft. I hvad
mån hans skaldebegåfning skall visa sig
mäktig till utveckling mot större rikedom,
kraft och omfattning, får framtiden utvisa.
Tor Hedberg.
teater.
Helga Hoving.
sceniska konstnären är i jämförelse
med idkare af andra konstarter i flere
afseenden ej lyckligt lottad. En målare målar,
en skald diktar om det motiv, som lockat
hans fantasi; en scenisk artist måste spela de
roller, som dramaturgen skrifvit och
teaterledaren tilldelat honom. Till och med den
konserterande sångaren eller
instrumentalvirtuosen intager härvid en lyckligare
ställning; de hafva valet fritt bland en oerhördt
rik litteratur, när det gäller att framträda
inför den publik, hvilkens bifall bestämmer
öfver deras timliga och — konstnärligt taget
— eviga välfärd.
Om den intagande artist, hvilkens namn
läses här ofvan, icke varit underkastad denna
lag, skulle hon tvifvelsutan i långt högre
grad än nu måhända är fallet åtnjuta oom-
tvistadt anseende för att vara hvad hon i
själfva verket är — en betydande talang. Men
en sällspord yttre fägring, stora sympatier
bland publiken och en viss aktningsvärd
men ej beundransvärd förmåga att
egentligen ej skämma bort något hafva gjort, att
fru Hoving fått uppträda i roller af de mest
skilda slag. Och det i hennes begåfning,
som gör henne till en verklig talang, gör
henne icke mångsidig. Att i en definition
uppdraga gränserna för hennes fack har
sig icke så lätt, det bär ingen af de
vanliga etiketterna och tangerar både ingénuen,
subretten, la grande comédienne och
ka-raktersskådespelerskan, och några enstaka
roller på alla dessa fält, utom dem, som
strängt taget borde vara hennes, har hon
gifvit lika väl som trots några andra. Men
detta tyder ju på mångsidighet och är ju
en skenbar motsägelse mot det som nyss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
