Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Om en, som är död. Af Andrea Butenschön. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM EN, SOM ÄR DÖD.
257
för hans intuitiva fantasi, och som hans
skönhetssinne omfattade, behöll han i sitt
hjärta med barnets tro, ty han hade ett
barnasinne.
Gunnar Bergs atelier ligger på samma
holme som hans fädernehem. Det är ett
litet rödt hus med hvitkantade gluggar
och fönster och ett fyrkantigt torn, med
* . o
utsikt vida omkring. Ingångsdörren är
hög och smal och vittnar om den norska
folkfantasien, som alltid gör uppror mot
regelräta linier. Den hvita emaljplåt,
hvilken bär hans namn, har delvis blifvit
krossad — man kan knappast tänka sig,
att en omild hand gjort det. Odets lek!
Byggnaden har ett enda rum, högt
i taket, med stora fönster, och en glugg,
som öppnar sig oförmodadt i väggen och
visar den härligaste tafla af fjorden med
Grundstadklipporna och närmast
Gunnarsholmen med bron, som leder dit.
Öfver gluggen hänger hans porträtt
med en vissnad krans och en böjd
lager-qvist i silfver. Vacker var han, med fint
tecknade drag, svart hår, som lockade
sig vid tinningarne, och ögon, som vid
växlande stämningar likt hafvet
öfvergingo i ljusare och mörkare blått ända
till svart. »Ty han var ju
stämningsmänniska allt igenom.»
Dessa ögon blickade ut i världen med
den skapande tankens mannablick och med
barnets ljusa glädje och godhet. Det var
sol i dem. Nu ser han leende ut öfver
ateliera, liksom för att välkomna alla,
som träda in, och hvart vi gå, följa oss
hans ögon. Men komma vi nära bilden,
se vi, att leendet är beslöjadt och att
vemod ligger öfver pannan.
Under det att hans holme bereddes
för att emottaga honom, stod hans kista
här flera veckor bland alla de glada
färgerna.
Den tafla, som först möter vår blick,
är en grupp nordländska »jægter» med
seglen uppe mot en bakgrund af fjäll.
Ord och bild, 41de årg.
Gunnar Berg.
Det är en friskt kall vinterdag, och en
viss klarhet ligger i luften, trots det att
stämningen gifves af en tjock snöyra,
som börjar hvirfla fram öfver fjället ned
mot båtarne. Hela atmosferen fylles
liksom omärkligt af snö, snö som faller tätt
och obevekligt. Några klara, flaskgröna
isstycken flyta i förgrunden. Båtarne stå
så stilla, liksom underkastade ett
oundvikligt öde.
Mer och mindre afslutade taflor och
utkast i liknande genre titta fram
öfverallt ; af hans fullbordade alster finnes blott
ett fåtal här. Det var mest i Tyskland
som han exponerade, och där stod han
i högt anseende som konstnär.
Nordlandsbåten se vi i alla former
och färger, i storm och stiltje, i gråväder
och solsken. Den spelar en stor roll i
Gunnar Bergs taflor, ty han omfattade
den med synnerlig förkärlek, och ett
vackrare staffage på sjön får man leta
efter.
En solid jakt arbetar sig fram öfver
dyningarne — regnstämning; kall
realistisk belysning, berg och vatten och båt
igen utan himmel. Man känner, hur
rå-kallt det är i luften, vädrar lukten af
tjära och fisk — bara prosa — och man
tycker sig själf sitta pä däck och frysa.
^ ‡
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
