Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och Bild - N:r 2, Februari - Rembrandt i Cassel. Af Karl Wåhlin - Det Schackska galleriet i München
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 40
dagboken.
och Ruinen (1649), båda här reproducerade,
höra till denna tid.
Genom sin brist på förutseende och sin
oförmåga att sköta affärer råkade som bekant
den en gång så välbeställde konstnären på
gamla dagar på obestånd. Ett af porträtten
från 16 5 o-talet •— ett af de bästa konstnären
någonsin målat — föreställer efter all
sannolikhet sekreteraren vid exekutionsverket Frans
Bruyning. Möjligen har han haft denne att
tacka för någon tjänst och velat visa honom
sin erkänsla genom att måla detta själfulla
och i sin koloristiska verkan utsökta porträtt.
Huru manlig och stor ter sig icke
Rembrandt just under dessa olyckans år! Hans
målning är alltjämt hans tröst och hans
sällskap. Porträttet af en matematiker (1656)
är ett verk af en upphöjd konstnärsande, en
ädel bild af lugnt och harmoniskt tänkande.
Från samma år härrör målningen Jakob
välsignande Josefs söner, denna innerliga
familjebild, där den gamle döende patriarken med
en famlande åtbörd lägger sin högra hand
på Efraims, den yngre sonsonens hufvud och
sin vänstra hand på Manasses, under det att
han med slocknande röst uttalar välsignelsen
öfver de båda barnbarnen, som föräldrarne
med rörelse betrakta. I Josefs hustru har
man trott sig igenkänna dragen af Hendriecke
Stoffels, en bondflicka, hvars namn förekommer
i Rembrandts historia för första gången 1649,
och med hvilken Rembrandt sedermera lefde
i en förbindelse, som i allt utom den yttre
formen var ett verkligt och efter alla
omständigheter att döma lyckligt äktenskap,
hvilket höll honom uppe under de svåra
pröfningarnes tid. Hon dog före Rembrandt,
omkring 1666.
I en tid, då känslan af det djupa och stora
i Rembrandts konst blifvit så vaken som
aldrig förr, torde ett verk sådant som det här
föreliggande kunna räkna på att mottagas
med ett lifligt intresse, och man kan därför
hoppas att det skall följas af liknande
publikationer öfver de öfriga stora samlingarne.
Priset för de 17 fotogravyrerna i en
portfölj är 200 Mark. Enstaka blad säljas icke.
Ett exemplar finnes hos herrar Nordin &
Josephson. Hela upplagan lär utgöra 150
exemplar. K. W—n.
Det Schackska galleriet i München
har, enligt testamente af grefve A. F. von
Schack, galleriets grundläggare, öfverlämnats åt
kejsaren, som förordnat, att samlingen får stanna
i München, där den, historiskt sedt, har sin
rätta plats, och såsom en helhet fortfarande
inrymmas i den vackra villa, i hvilken dess
grundläggare själf ordnat den. Vid sidan om
Tysklands stora offentliga samlingar af nyare
konst, där man ofta går tämligen likgiltig
förbi det mesta, talar den om hvad den
enskildes smak och entusiasm, om ock med
begränsade medel, kan göra för en insats i
sträfvandet att bevara det värdefullaste af en
tids kultur åt eftervärlden.
Grefve Schack förenade hänförelse för den
gamla italienska konsten med ett lifligt intresse
för sin egen tids sträfvanden. Han gjorde
sina förvärf alldeles oberoende af den för
till-fällat rådande opinionen och hade mer än en
gång den tillfredsställelsen att se, att de af
denna uppburna arbetena föllo i värde, medan
hans egen med fin kännareblick valda samling
vann allt mera erkännande. Han betraktade
såsom missriktningar såväl Düsseldorf-skolans
smäktande sentimentalitet som Piloty-skolans
i München sträfvande efter teatraliska effekter.
Endast sådana målningar behagade honom,
som »hade något att säga hans ande och hans
känsla», och han ville i hvarje konstverk se
»detta sista, hemlighetsfulla, som endast kan
anas, icke sammanfattas i ord». Man finner
i hans galleri rikt representerade fyra af
Tysklands förnämsta och egendomligaste målare i
detta århundrade, nämligen Schwind, Feuerbach,
Lenbach och Böcklin. Vid sidan af dem
finner man Genelli (hans förnämsta arbeten), de
fromme nazarenerna Schnorr, Steinle och Fürich,
landskapsmålarne Preller och Rottman, den
humoristiske Spitzweg m. fl.
Nära hälften af målningarne i galleriet äro
kopior efter äldre konst, efter den italienska
högrenässansens mästerverk, efter Michel
Angelo, Tizian, Andrea del Sarto, Tintoretto m. fl.,
hvartill komma några kopior efter spanske
och flamske mästare, efter Murillo, Velasquez
och Rubens. En stor del af kopiorna äro med
ett beundransvärdt mästerskap utförda af F.
von Lenbach, an’dra af August Wolff, Liphardt
och Hans von Marées.
Ingen har kunnat njuta mera af detta
galleri än dess ägare själf. Han kunde i
tim-lal försjunka i beundran inför Tizians
färgglöd eller fördjupa sig i Böcklins vilda och
dystra fantasier. Det var därför ett mer än
vanligt hårdt öde som drabbade honom, då
han på gamla dagar blef blind.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
