Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - William Morris. Af Helen Zimmern. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WILLIAM MORRIS. IOI
yttre lockelser. Morris var, liksom
Burne Jones, af sin familj bestämd
för det prästerliga kallet; båda
uppgåfvo de emellertid denna bana.
De grepos af en helt annan ifver,
dessa ynglingar, som båda utgått
från familjer och omgifningar,
hvilka lika så litet som Chaucers
eller Shakespeares, Turners eller
Ruskins, voro ägnade att ingifva
dem håg för konst och poesi.
Men »vinden blåser hvart den
vill». Det var Ruskins inflytande
som åvägabragte, att Dante
Gabriel Rossetti erhöll en anställning
vid Oxfords universitet, och här
var nu lågan, som kom
entusiasmens lätt-tända fackla att blossa
upp. Oxford för fyrtio, femtio år
sedan var en plats långt mera ägnad
att fostra och underhålla det
medeltidssvärmeri, hvilket var en
integrerande del af Morris’ natur,
än hvad det med sitt nuvarande
utseende är. Hela staden bar en
långt mera vördnadsvärd och
ålderdomlig prägel än hvad nu är
fallet. Under sina senare år
brukade Morris djupt beklaga den
hänsynslösa förändringslust, som
beröfvat Oxford den tjusning det
en gång för honom ägt, och det
var blott med svårighet han kunde
öfvertalas till att besöka det,
oaktadt han, genom att bosätta sig i
Kelmscott, blifvit dess nära granne.
Med entusiasm brukade han tala
om den hänförelse han erfarit,
när han i »the Bodleian Library»
bläddrat i några praktfulla gamla
manuskript, särskildt »Romance
of Alexander» och en Apokalypsis
från det trettonde århundradet.
Oxford bevittnade på denna tid en
återuppståndelse af den egenskap, som mest
af alla visat benägenhet att försvinna ur
världen, nämligen allvaret. Inom en viss
krets tog sig detta allvar bland annat
uttryck i den öfvertygelsen, att alldenstund
arbete är världens hälsa och styrka, finns
intet förnedrande i kroppsarbetet. Denna
uppfattning synes hafva föresväfvat Morris
t. o. m. under den tid, då han var som
mest benägen för ungdomsförströelser, men
det dröjde något, innan den ledde till nå-
Ord och bild, 8:e årg.
PAPPERSTAPET, KOMPONERAD AF W. MORRIS.
gra praktiska rèsultat. Konst och
litteratur eller, mera noggrannt uttryckt, konsten
i färg och i dikt var det som lockade
honom, då han lämnade Oxford.
Man kan säga, att Morris’ lifsgärning
begynte redan i hans studentdagar, då
han tillsammans med några få högt
begåfvade andar grundade »Oxford and
Cambridge Magazine», en publikation hvars
kostnader han ensam vidkandes.
Tidskriften lefde blott några få år men hann att
under sin korta tillvaro bjuda på åtskilligt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
