- Project Runeberg -  Ord och Bild / Åttonde årgången. 1899 /
221

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ur bokmarknaden - Af N. J. Göransson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UR BOKMARKNADEN.

Allen Vannérus. Titi Boströms teoretiska filosofi.

En kritisk studie. Stockholm, A. Bonniers förlag.

Afsikten hos författaren till ofvannämda
bok har varit att lämna en kritisk
belysning af Boströms teoretiska filosofi. Och
man bör därför vara honom tack skyldig;
ty det är någonting önskvärdt, att en
åskådning af så ingripande betydelse som den
boströmska blir föremål för ärlig,
djupgående kritik. Den högre bildningen hos
oss står i väsentlig skuld till den snillrike
norrländske tankeskalden, och den skulden
kan icke annorlunda betalas än därigenom
att man sysselsätter sig med hans tankar.
Men kritik är därvid nödvändig, ty huru
skönt, huru storartadt ett filosofiskt system
än är, så blir det i längden ett ofruktbart
kapital, om det icke mötes med kritik.
Och kritiken blir mera fruktbringande, ju
djupare, ju mera omfattande den är.

För Boströms filosofi är gudsbegreppet
det allt behärskande. Det är så väsentligt,
att hvarje sats i systemet får af det sin
säregna betydelse och sitt egendomliga
innehåll. Söker man att fatta en boströmsk
utsaga, t. ex. en af dessa underbara
paradoxer, som särskildt i Uppsala på Boströms
tid lefde på hvar mans läppar, så måste
man ta stadig hänsyn till hans begrepp om
gudomligheten, ty eljest löper man fara att
inlägga någonting annat och framför allt
någonting mycket ringare i utsagan än som
mästar’en själf lade däri. De tänkare, som
varit Boströms verkliga lärjungar, ha
därför ock alltid riktat
hufvuduppmärksamhe-ten på gudsbegreppet såsom systemets A
och O. Och när t. ex. Wikner kände sig
drifven till kritik mot sin mästare, så
skedde det med utgångspunkt från begreppet
om Gud.

Vår författare har icke gjort det, och
samtidens filosofer vilja öfver hufvud taget
icke göra det. Filosofien är nu ateistisk
till hela sin anläggning. Den, som med

bibehållet intresse för de undersökningar,
som nu stå på dagordningen, vill nalkas
Boströms idévärld, får svårt att göra honom
full rättvisa, ja, att riktigt i grund förstå
honom. Man kan tydligen märka det hos
vår författare. I sin kritik af Boströms
filosofi utgår han från vissa kardinalsatser
däri, men det är alltid en tyst
förutsättning, att det innehåll, som skulle komma
dem till del genom inflytandet från
gudsbegreppet, lämnas åsido. En boströmian
måste därför gent emot hans framställning
känna sig missbelåten, emedan bela
fullheten af den tanke, som kritiseras, icke
kommer till sin rätt.

Gent emot Boströms starka betonande
af idealismens grundvalar framhåller vår
författare, att medvetandet icke kan vara
ursprungligt, icke kan omfatta all
verklighet. Det finnes, säger han, något
trans-subjektivt, och han kan därför icke sätta
likhetstecken mellan »vara» och
»förnimmas», såsom Boström gjorde. Huru sann
kunskap kan vara möjlig, blir för vår förf.
ett kinkigt problem, och han låter det
äfven bero därvid, att vi måhända ingenting
kunna veta. Han menar väl, att så långt
medvetandet sträcker sig, kan detta bereda
oss en — låt vara mycket minimal —
kunskap om sitt eget gebit, men om det
förmår att gripa något af det, som ligger
bortom detta gebit, (ideelt gripa utöfver
sig själft) låter han visserligen vara möjligt
men icke säkert. Filosofens uppgift måste
åtminstone för närvarande, menar han,
inskränka sig till att framställa möjliga
världsförklaringar. En sådan är idealismen, en
sådan är ock naturalismen.

Författaren vill dock gå utöfver
naturalismen, emedan, såsom det synes, den
gifna verkligheten hänvisar på en
själfständig. Han har dock icke samma stora
kraf på den själfständighet, som han vill
återfinna hos den sanna verkligheten, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 17 23:49:27 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1899/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free