- Project Runeberg -  Ord och Bild / Åttonde årgången. 1899 /
375

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Intryck från konstutställningarna. Af Karl Wåhlin. Med 1 bild

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

intryck från konstutställningarna.

375

öfrigt, kvantitativt sedt, bra liten behållning
af studieresan. Medan färgen flyter med
sådan must och glädje i ens penslar och
lynnet spelar så friskt, gäller det att taga
vara på de flyende ögonblicken. Hvarje
ansträngning vid ett sådant stadium i en
konstnärsbana medför ej blott lyckliga
resultat för tillfället utan ökar också de
framtida resurserna.

Bland de yngre danska målarne hafva
i synnerhet Röde och Hammershöj skildrat
ensamheten och tystnaden i gamla städer
och gårdar med en kräsen och
spiritualistisk konst, som ger oss förnimmelsen af
själaringning och vespersång tonande ur
fjärran — en konst för trötta nerver och
brutna sinnen. Likheten emellan dem och
Pelle Svedlund ligger knappast djupare än
i motiven. Han har kommit till Brügge
och målat den i medeltidsdrömmar
försänkta staden med dess kanaler, kyrktorn,
trappgaflar och gamla hus med tillstängda
luckor, utan den dekadenta kulturen i
danskarnes stil men kraftigt, vackert och
måleriskt solidt. Det gör ett godt intryck att
se honom energiskt fördjupa sig i en grupp
naturligt samhöriga motiv — något som
röjer den medvetenhet om egna resurser
och förmåga att ihärdigt fullfölja en
uppgift, som äro för en ung konstnär af
oskattbar betydelse.

Inom skulpturafdelningen såg man med
intresse John Börjesons förslag till
monument öfver John Eriksson. Det har lyckats
konstnären att få fram en stark och
obändig karaktär, något af titan och vågbrytare,
i den store uppfinnarens i de flesta
framställningar så triviala drag. Anordningen
med en byst på en pelare och en
allegorisk figur vid foten af denna är något för
våra förhållanden nytt och beaktansvärdt.
Men hvarför får icke en modern arbetare
hugga in inskriften på pelaren, hällre än
en naken HerkuJesfigurr Det förra vore
det mera mening i, och vi känna genom
Meunier, huru väl arbetarens dräkt kan
lämpa sig för skulptural behandling.

Af Teodor Lundbergs båda arbeten är
gruppen »Vågen och stranden» (bekant för
läsarne genom afbildningen i första häftet)
af det största intresset, själfständigt tänkt,
klart och vackert koncipierad som den är
i sitt väl afvägda, melodiska linjespel.
Figuren »I sorg», formelt mycket
förtjänstfull, tillhör en vida utgrenad släkt inom

den moderna konsten, med syskon och
kusiner i alla länder.

Talangfulla, om också litet chargeradt
markerade i modelleringen, voro några
hästskizzer i lera af Märta Améen.

Äfven oberäknadt det exceptionela
intresse, som utställningen erhöll genom von
Rosens målning, hade den åtskilligt högre
valör än föreningens närmast föregående
i sistlidne oktober, och det tyder på goda
krafter att så mycket värdefullt nytt kunnat
framkomma under det ljusfattiga halfåret
oktober 1898— mars 1899. Ar detta
resultatet af en kraftansträngning på grund
af stridigheter inom konstvärlden, så är
det ett godt bevis för den väckande
betydelsen af dessa, och man skulle då
snarast vilja önska att de icke måtte
upphöra förr än de än vidare fullföljt sin
uppfostrande och nydanande mission.
Ännu hellre skulle jag dock vilja tro, att det
nya och goda i hvad utställningen bragt
oss i öfvervägande grad framgått ur inre
kamp och strid, ur den personliga
utveckling, som skapar nya konstnärliga
värden, och ur lifvets förmåga att mångfaldiga
och differentiera sig i det oändliga — att
ett nytt aprilväder vore i antågande med
ny sommar i sitt följe.

Med en bitter, afvisande och i
världsliga frågor opraktisk idealism har
Konstnärsförbundet nästan onödigt starkt
poin-terat sitt oberoende af de makthafvande
och sin ovilja mot alla kompromisser. Det
hade kunnat häfda sin fulla själfständighet
med vida mindre uppoffringar, men äfven
om man i vissa fall finner dess
tillvägagående ur dess egen synpunkt allt annat
än opportunt och ur andra parters synpunkt
ej riktigt älskvärdt, kan man icke neka det
sin högaktning för dess stoiska filosofi,
till-lämpad med den oegennyttigaste och
fastaste konsekvens. Denna högaktning
stegras till beundran, då man erinrar sig hvad
detta förbund och dess medlemmar allt
sedan dess stiftelse uträttat i samdräkt och
ansvarskänsla gent emot sin sak. Det har
varit medelpunkten för evolutionen inom
vår konst. Det har slutit inom sig och
sluter fortfarande inom sig en rad af
konstnärer, som skulle vara en heder för hvilket
land som helst. Det har öfverflyttat en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 17 23:49:27 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1899/0413.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free