Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - En blick på den moderna teologien. Af N. J. Göransson. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en blick på den moderna teologien.
389
het. Undersöker man psykologiskt hvad
detta begrepp af allmän giltighet
verkligen för dem alla innebar, så finner man,
att det icke betydde något annat än ett
kraf på full växelverkan mellan de
teologiska tankarne och uppfattningen af
universum och dess lagar.
Inom den konfessionela gruppen var
detta visserligen icke så alldeles klart,
ty där behöll man äfven ett annat
san-ningsbevis i minnet, nämligen en
hänvisning till den helige ande, som
ursprungligen skulle ha gifvit sanningen.
Med full öfvertygelse använde man dock
ej detta bevis. När det gällde att häfda
den gamla kyrkans teologiska satser, tog
man fram det; men så länge det gamla
dogmat icke bestreds och det icke syntes
vara nödigt att använda sina sista
tillgångar, betjänade man sig af samma
bevisningsmedel som de liberala och
förmedlande motståndarne.
Detta förfaringssätt från de moderna
konfessionalisternas sida — den gamla
ortodoxien var konsekventare — antyder,
att äfven de betraktade den allmänna
giltigheten som teologiens egentliga
grundval. Därtill kommer, att man började
ana, att många af de satser, hvilkas
sanning man ville ådagalägga genom
hänvisning till den helige ande, hade under
de första lärostriderna i kyrkan
utvecklats i en lefvande växelverkan med den
grekiska filosofien, som endast uti
allmängiltigheten hade sökt sitt
sanningsbevis. I treenighetsläran, i lärorna om
Kristi båda naturer, om det eviga lifvet,
om sakramenten o. s. v. hade
åskådningar, som voro hämtade från en
filosofisk betraktelse af universum, redan från
dogmbildningens första tider insmugit
sig. Så länge man därför gjorde till sin
uppgift att bibehålla dessa läror sådan
de voro, var det omöjligt att helt frigöra
sig från en bevisningsgrund, som då dessa
dogmer bildades hade blifvit använd.
Sedan man fullt eftersinnat, att
hänvisningen till den helige ande kan vara
en rik källa till utveckling af teologien,
har man måst erkänna det vara en
förtjänst af de konfessionela att icke glömma
detta bevisningsmedel. Visserligen
begagnade de det med inkonsekvens och
osäkerhet och utan undersökning af dess
betydelse och räckvidd, men det var
dock betydelsefullt, att namnet och saken
bibehöllos, ty det visade sig snart, att
det skulle bli ett nyttigt jäsningsämne,
som kunde äga makt att omgestalta den
moderna teologien.
För att rätt förstå hvad den helige
ande skulle kunna tjäna som bevis för,
måste man uppmärksamma arten af den
verksamhet man tillskrifvit honom. Det är
ju dock någonting helt annat än att
åstadkomma stämning och låta en människa
känna sig i harmoni med universum. Hans
verk kan icke gå ut på att uppenbara
enheten i tillvaron. Den helige anden kan
icke vilja göra människan förtrogen med
lagarne uti det som är. Icke heller kan
han vilja lära henne att tillbedja det,
som redan är och som af människan
tänkes som underlag för det lif, som
verkar omkring henne. Nej, finnes det
en helig ande, så måste han vilja föra
människan in i en sanning, som lyfter
henne upp öfver det, som blott är. Han
gör icke skäl för sitt namn af helig ande,
om han icke alltjämt pekar längre än
till jämnvikten mellan natur och ande.
Han vill en verklighet, som behärskar
allt varande såsom medel för ett i sig
fulländadt.
Schleiermacher hade icke fullt
uppmärksammat, hvarthän egendomligheten
i den helige andes verk, hvars betydelse
som sanningsbevis han icke egentligen
ville förneka, skulle leda teologien. Det
romantiska i hela hans ståndpunkt lade
sig här hindrande i vägen; och hans
teologi kom därför hufvudsakligen att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
