Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Rembrandt-utställningarna. Af Karl Madsen. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 14 bilder (Fortsättning och slut) - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300 karl madsen.
käpp. Detta porträtt är härligt i färgen
och makalöst storslaget i hållningen.
Rembrandt agerar ännu en gång österländing
med det lilla som han har att agera med,
storturken, en tusan till karl, bred, mäktig
och myndig, laddad med kraft och energi.
— Påfallande olik denna målning i
karaktär var ett följande året måladt själfporträtt
tillhörande hertigen af Buccleugh, måhända
det mest melankoliska af alla Rembrandts
själfporträtt. Han har slagit kragen upp
omkring halsen och gnider sina händer som
om han frös, frös rätt in i själen, blicken
under de sänkta ögonbrynen är sorgsen och
irrande. Alla illusioner hafva brustit, alla
beska sorger hafva frätt hans stora hjärta.
— Från 1661 var det af själfporträtten,
som var det besynnerligaste och måhända
det allra bästa, det mest lefvande, det som
är svårast att gå ifrån, svårast att se sig
mätt på. Också här har han haft för
afsikt att agera någonting, måhända en
österländsk skeptisk filosof. Ett hvitt,
gulran-digt kläde är bundet omkring hufvudet som
en turban; det verkade för öfrigt icke olikt
den hvita nattmössa, som Rembrandt bär
på andra af de senare själfporträtten och
tjänade väl samma dubbla ändamål, dels
att gifva en vacker färgfläck, dels att skydda
hufvudet mot gikt. Han har tagit en
pappersrulle i handen och stuckit in en dolk
vid barmen. Han ser emot oss med högt
upplyfta ögonbryn, så att pannan lägges
i en otalig mängd små tvärrynkor.
Uttrycket är ifrigt frågande, nästan hemskt
frågande, som om man stode till doms inför
mannen själf, som om han ansträngde sig
för att läsa i ens hjärta och själ och
verkligen kunde göra det.
Det är med denna blick Rembrandt har
sett på de präktiga män, som han just vid
den.tiden skulle måla, förmännen för
klä-desväfvarelaget, »de Staalmeesters». De
voro blott hvardagliga borgare utan hög
börd och rang men bottenhederliga och
solidt duktiga män, som utan fruktan kunde
stå Gud och världen till svars för sitt
lefverne. Rembrandt har gifvit dem det
bästa vittnesbörd, hans målning är det
holländska borgerskapets apoteos. Dess motiv,
ett styrelsemöte med uppgörande af
bokslut, kan knappast i och för sig kallas
särskildt rikt och intressant. Men målningen
är i alla afseenden ett oförlikneligt mäster-
rembrandts själfporträtt. Tillhor lörd Kinnaird.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
