Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Leo Nikolajevitsch Tolstoi. Af Hellen Lindgren. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TOLSTOI I SITT ARBETSRUM PA JASNAJA POLJANA.
visst slags miljö för olika slag af
människor. Och detta är så visst en
utveckling, som det är en utveckling att
icke blott vara nöjd med att gå bakom
en plog dagarna i ända eller att förrätta
blott några enkla sysslor ä la vildarna.
Här står alltså Tolstoi rent
utveck-lingsfientlig, när han fordrar
förnöjsamhet med torpartillvaron, och på samma
sätt står han reaktionär i sitt kraf på
allmän afväpning gent emot våld och
brutalitet. Utvecklingen går i rent motsatt
riktning: stränghet mot de oförbätterliga
och ett krig på knifven, när faran är
större och de usla instinkternas målsmän
se ut att kunna lyckas tillskansa sig
våldets öfvermakt. Ty med den allmänna
humanitet och förfining, som likvisst är,
i stort sedt, en frukt af vår civilisation,
har slagsmålsskickligheten hos vårt
släktes bästa i betydlig mån förminskats,
och skulle man alltså lämna de råaste
elementen i samhället fria tyglar, blefve
följden mycket farligare än förr. Ty
Ord och Bild, 13 :e årg.
ogräset skulle då snart nog växa öfver
hvetet.
Inom hvilka gränser Tolstois
förlåtelselära och icke-motståndslära håller
streck, tyckes mig icke vara så
synnerligen svårt att bestämma. I en mängd
fall äro hans ord, att det onda kan
öfver-vinnas med det goda, en sanning, men
förutsättningen för att vädjandet till bättre
känslor skall lyckas är att det finns några
bättre känslor eller att dessa hinna
bearbetas, innan den obotliga
våldshandlingen är begången, ty i annat fall
tyckes mig skonsamheten mot den
mänsklige våldsverkaren betyda en premiering
af brottet, som uppmuntrar till
fortsättning på brottets bana. Det finns
vilddjur, mänskliga lika väl som djuriska,
som ej alls intressera sig för det mer
eller mindre af djup människokärlek, som
finnes hos deras älskvärda motståndare.
De finna lifvet behagligt som röfvarlif,
och vid många tillfällen bibringas de af
det kok stryk eller det straff, som de
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
