Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Annarella. En Capri-historia av Ernst Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
caprilandskap.
ANNARELLA
En capri-historia av ERNST LUNDQUIST
ERCY MORGAN hade
alltsedan lunchen stått vid sitt
fönster i hotell Quisisana och
spejat utåt vägen, men ännu
hade Annarella inte synts till. Genast
dä han vaknade i morse hade han fattat
det orubbliga beslutet, att i dag skulle
det ske. På åtta dagar hade han nästan
inte kunnat äta eller sova för den där
flickans skull. Hon var den enda
människovarelse som kunde berömma sig av
att ha bragt honom ur jämvikten. Han
var så ovan vid sådant, att orsaken till
detta för en man fullkomligt ovärdiga
och skamliga tillstånd måste undanröjas
till vad pris som helst. Och eftersom
Annarellas dygd av alla, som kände
henne, garanterades absolut ointaglig —
han hade ju också själv fått bevis därpå,
han kände ännu på sin hand svedan av
det kraftiga slag hon givit honom sist
de träffades, då han gjort ett stillsamt
försök att ta henne om livet —, så fanns
det ju ingen annan utväg än att gifta
sig med henne.
Han hade fattat det beslutet utan den
ringaste tvekan. Var han inte sin egen
herre? Sin högfärdiga släkt där hemma
i Hampshire hade han för länge sedan
vant vid att han i allt gick sina egna
vägar, och han var ju betydligt rikare
än alla dessa arvonklar och arvtanter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
