Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ferdinand Hodler. Av Gregor Paulsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FERDINAND HODLER 215
Widmer, berättar emellertid (Kunst
und Künstler XI s. 526):
»Medan konstnären arbetade på
de enskilda gestalterna, gjorde
tusentals teckningar och färgstudier,
klättrade stege upp och stege ned,
för att reproducera dem på
jätteduken, blev så småningom formen
skjuten undan i andra rummet. På
de tidiga oljeskisserna härskade
oordnad brokighet. Rött, gult, brunt
och grönt dominerade och gåvo i
samklang med >den lösa
uppställningen — den första kompositionen
i grupper — »ein mittelalterlich
entfesseltes Gemälde». Så
småningom gav brokigheten vika för
en brunröd helton, som till slut
liknade ett dystert eldsken. Så
började också överförandet till den
slutliga grunden. Hittills stod Hodler
så att säga i Marignanos bann. Men
en dag strålade hela ytan i ett
högtidligt gammalguld. Endast talaren
bibehöll en vinröd klädnad. Sedan
lyste som en undergörande folie
mellan och bakom alla de gyllene
statyerna ett brett rikt djupt blått.
Det grep omkring sig och till slut
blev det så, att mittgruppen
förnämligast stämdes i brunt-rött-svart
medan sidorna äro jublande
färgstrålande, särskilt blått mot
guldgult, här och där blandat med grönt
och rött och då och då med lila,
violett och svart. Allt i
modellerande penselföring.»
Hannoverbilden är Hodlers
största bild hittills. Med den har han
fullbordat vad han lovade i’sina
första bilder.
Hodler är den ende moderne
målare som kommit över det
dekorativa och gett en aning om det mo-
REFORMATIONEN. 1913.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
