Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ur bokmarknaden. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR BOKMARKNADEN 63
dernt och kunna ej bara säga kraftigt ifrån
mot publikens beundran av sliskig
banalitet utan, något som för tillfället är litet
mera riskabelt, opponera tillräckligt tydligt
för att bli hörd mot sådan vanskapt konst,
som blivit schibboleth för både judar och
greker, då det gäller radikal konstortodoxism
omkring 1915.
Axel Gauffins senaste bok heter
Konstnärer och människor. Den titeln är
typisk för honom. Han vill se det
konstnärliga och mänskliga i sammanhang. Han
vill i sin skildring av en rembrandttavla
ej glömma mannen, som skapat den. Han
tror att det mänskliga, som ligger bakom
en målning, den må vara av van Eyck
eller av van Gogh, ej endast är en
biprodukt vid konstskapande! utan en
huvudsak, eller rättare en hjärtesak.
Då en måttfullt musikalisk person hör
ett musikstycke, som han tycker 0111,
strömmar en flod av tankar och känslor över
honom. Hans fantasi blir satt i rörelse.
En mycket musikbildad gläder sig
naturligtvis åt ackordens sammanställning, åt
den sinnrika melodiflätningen, åt
kompositörens kontrapunktiska skicklighet; men
även för honom bör nog den andliga
livsstegringen vara huvudsak. Gauffin hör till
sådana som förstå att, man må ha vilken
ståndpunkt som helst till programmusiken
och tavlor med innehåll, i alla fall det genom
den gode konstnären framkallade
stämnings-mättade innehållet dock blir det viktiga.
Studier, smak och stil kan man fordra
hos en konstkritiker — det är ej alldeles
säkert att man får vad man har att fordra,
men då det gäller konstmänniskan Axel
Gauffin finner man snart, att han vet mycket
och kan tala om det på ett så taktfullt
och vackert sätt, att man icke blir
förargad över hans lärdom utan gärna hör
på. Ibland skriver han kanske alltför
vackert, och man undrar om det finnes
någon fransk härledning, som ju också
namnet antyder, ty orden få någon gång litet av
det alltför sonora, som utmäiker gallisk
talkonst Ibland har han också ett
pre-tiöst drag, då han vänder sig till den
»ärade läsaren». Emellertid, käre läsare,
tar du ner ditt kanske något nötta
exemplar av »Konstverk och människor» från
hyllan, upptäcker du strax att du där också
finner ord, som klinga ej som
barock-klock-spelens sirliga pärlkaskader utan tvärtom ha
Fot. Albin, Paris.
AXEL GAUFFIN.
något på en gång kärnfullt och genialt
träffande, så att man gripes av den stilla
tacksamhet, som skulle vara författarens
•största belöning om han visste om den. Så
när han beskriver tekniken i Frank
Brang-wyns manliga etsningskonst: »Med linjer
som rostiga järnstänger diktar han
fantastiskt om ljusets brottning mot mörkret i
gamla dystra kvarter, där storstaden
vänder frånsidan till och de grövsta kugghjulen
gnissla i det tunga samhällsmaskineriet».
Gauffin har ett fel, som överflyttat på
mången annan konstskriftställare och andra
skriftställare med skulle vara en förtjänst,
han skriver för litet. Monografierna över
Marcus Larsson, Ferdinand Fagerlin och
prins Eugen, samt Musiken i målarkonsten,
de förträffliga kapitlen om 1700- och
1800-talens måleri i Romdahl och Roosvals
Konsthistoria, hans korta och kraftiga
bekännelse Vigselrummet och slutligen det
flera gånger nämnda Konstverk och
människor, se där hans samlade skrifter, vilka
till på köpet äro lättlästa. Kanske detta
utanför Frankrike och Danmark räknas
som fel, men det gör emellertid att man
med en viss otålighet frågar: Varför skriver
ej den av 1700-talets konst alldeles särskilt
uppfyllde estetdoktorn ett par grundliga
monografier över de två konstnärer han
känner bättre än någon annan, Wertmuller
och Roslin? Emellertid få vi vänta och under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
