Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Vitalis Norström. En minnesbild. Av Ernst Liljedahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VITALIS NORSTRÖM
EN MINNESBILD
Av ERNST LILJEDAHL
Immer höher muss ich steigen.
immer weiter muss ich schaun.
Goethe.
ITALIS NORSTRÖM fick
under sitt sista levnadsår
uppleva det allmänna erkännande,
som länge vägrats hans
enastående gärning. På sin 6o-årsdag mottog
han varma hälsningar från in- och utland,
åtföljda av höga värdesättningar, särskilt
i den svenska pressen. Rörd skrev han
i ett brev dessa ord: »Jag ser nu vad
jag ej visste förut, att jag betyder något
för mitt fädernesland, mest för det unga
6—Ord och Bild, 26:e årg.
Sverige och för dem av landsmännen,
som fått behålla sitt sinne ungt, fastän
de börja få en del år på nacken.» Men
även om det i Sverige finns en viss
förståelse för det Norströmska livsverket,
så är dock en djupare tillägnelse av hans
i hög grad levande tankevärld en
uppgift, som »masskulturens» epok icke
räknar till sina. Det ligger ju också i
filosofiens väsen, att den ej öppnar sig för
de många, som nöja sig med de till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
