Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Vitalis Norström. En minnesbild. Av Ernst Liljedahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VITALIS NORSTRÖM
85
anda placerar förnuftet bland kunskapens
objekt och därmed drager in vissheten
om Gud i ett rent intellektuellt vetande.
Förnuftet är enligt Nors t rom, förutsättning
och gräns för kunskapen, men faller ej
bland kunskapsföremålen. Ej som
vetenskapligt utan som religiöst är
förnuftet fullvuxet.
Dessa tankar, som höra till ryggraden
i det Norströmska tänkandet och till
vilka han ständigt återkommer, vunno
ökad klarhet efter den inre krisen 1904,
liksom religionsproblemet genom den
kamp, som åtföljde lidandet, tvangs allt
längre in i filosofens själ. Därmed
förberedes hans stora mästerverk »Religion
och tanke», vilket väl innehåller det
skarpsinnigaste som i detta ämne skrivits på
svenska. Det visste Norström, men han
visste också, att vägen dit skulle gå genom
eldprovets marter. Hösten 1908
skildrar han i ett brev från Leksand sin svåra
inre strid, av vilken hans nervsjukdom
var en återspegling, och säger sig ännu
ett är vara nödgad att, ehuru läkarna
givit honom godt hopp, vänta på sitt
tillfrisknande. Sjukdomens valspråk är,
skriver han, »Festina lente». Hans alltid
säkra självkännedom inför sitt lidande
och dess betydelse för hans filosofi är
denna:
»Det har denna gång icke varit fråga om
någon intellektuell överretning, åtminstone icke
i första hand. Intelligensen har ingenting
direkt förlorat. Men känslan har varit angripen,
och är det ännu. Alla intryck för starka. Står
nog också i sammanhang med medvetandets
för intensiva stegring. Medvetandet potenserar
omedelbart alla känslor och intryck
(»självsuggestion»). Och så måste ett nytt högre
medvetande, buret av viljekraft, pressa ned
dem till normalt mått igen. Detta vållar en
ständig inre strid. Detta den psykiska sidan.
Fysiskt kan väl tillståndet närmast kallas
trötthet. Allt kommer an på motståndskraften, på
styrkan hos »der Wille zum Leben». Räcker
den till — och det tror jag — så går det bra.
Annars icke.» (12. 9. 1908.)
flHHHHHHHHHH
VITALIS NORSTRÖM SOM BARN.
Den räckte till. I samma brev
nämner Norström om sina planer på
»Religion och tanke». Han ser som sin
närmaste uppgift en koncentrering kring
religionens problem. Ett anbud att hålla
en serie föreläsningar i Uppsala blir den
yttre händelse, som möter det inre
behovet, och han väljer det angivna ämnet
för dessa föreläsningar, vilka sedan
samlades i den digra volymen »Religion och
tanke». I slutet av Leksandsbrevet
tillfogar Norström dessa ord om sin sjukdom:
»Förra gången voro idéassociationerna för
livliga, nu känslorna för intensiva. Men
det ena spelar, förstås, lätt över i det
andra. » Det är i känslodjupet Norströms
filosofiska utveckling nu under den nya
krisen bryter sig fram. Två månader
senare skriver han i ett brev från Göteborg
det gripande ordet: »Min hälsa bättrar
sig, men det går som genom eld.»
Samma höst (1908) hade Norström ett
maktpåliggande arbete för Rudolf Euckens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
