Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN STOCKHOLMS TEATRAR
I 2 I
lystnad, av den dugligas lust att styra och
ställa och skapa värden, eller begår hon
detta brott av missriktad moderskärlek för
att säkerställa dottern, som är hennes allt?
Modern spelades med stor auktoritet av
fru Gerda Lundequist-Dahlström.
Besvikenheten, kraften, hårdheten och bakom
denna lidandet, allt detta fick en sorts
tragisk storhet utan att tangera — utom
mycket sällan — det teatraliska. Hennes
dotter Ester—Tora Teje kände sig litet kuslig
inför moderns kyla, ty det var en
moderskärlek av den inbundna sorten som mötte
henne. Måhända — och det skulle jag
vara böjd att tro — en kärlek egoistisk
i den grad, att modern under medvetandets
tröskel omformade sin egen penninghunger
till en strid för dottern. För sig själv hade
hon ej vågat brottet, som hon dock innerst
ville. Tora Teje visade i dotterns roll en
stor och äkta konst. Man glömde bort,
hur söt hon säg ut och förvånades åt att
man fick vara med om att se en liten
människa slå ut och blomma inför ens ögon.
Hur ångestfylld darrar hon icke, då hon
börjar upptäcka moderns brott, hur
genom-bävades icke både hennes själ och kropp
och hur intensitivt genomträngde henne
icke smärtan. Hela hennes varelse vände
sig nu mot den unge prästen, herr Gösta
Ekman, framställd som en sympatisk ung
man, som hade rätt. Allt förändras. Nu
behöva präster på teatern ej vara hycklare
och skojare, och det fastän pjäsen är
skriven i Köpenhamn. Dessa danskar ha
verkligen ett sådant sinne för realism, att de
ej rygga tillbaka för vilka konsekvenser
som helst. En troende präst, som inte är
skojare — vulgärrationalisterna bli litet yra
i huvudet, och det är deras majoritet, som
fyller teatersalongerna, liksom de
vulgärreligiösas fyller kyrkorna.
Det vore roligt, men kanske litet hemskt,
att få veta, hur många refuserade pjäser
som ligga i de danska teaterarkiven. Även
om man icke räknar med det våldsamt
dramatiska Island, där det finnes en
dramatiker i varje socken, blir det i alla fall
en ovanlig massa avkomlingar av den danska
Thalia. De dödföddas skaror vilja vi icke
ens tänka på. Men av de levande bli
naturligtvis de flesta dagsländor. En sådan
men en ovanligt lustigt fladdrande är Edgar
Höyers Prinsessan och hela världen.
Fot, Atelier Jæger.
GERDA LUNDEQUIST-DAHLSTRÖM OCH
TORA TEJE SOM THORA VAN DEKEN
OCH ESTER.
Det vore intressant att känna vilka
psykologiska faktorer som gjorde att den
lustiga och ypperligt spelade pjäsen icke
gick bättre.
För det första Vibecke—fru Karin
Molander! Men »var stilla mitt förnuft, thig
sachtelig besinna», som Stjernhjelm säger.
Fru Molander är vacker och välklädd. Och
Vibeckes bror Enzio—herr Rune Carlsten
var lyckligtvis förbätterlig slarvstake, som
studerade livet, den dyrbaraste av alla
studiekurser, tillsammans med den enkla
men näpna skådespelerskan Vilma Hansen.
Dessa studier bedrevos vid Köpenhamns
universitet. Då hans far hovjägmästaren
— hovjägmästare är något alldeles utmärkt
bra i Danmark — på sitt håll hade
studerat sig fattig på sin egendom Krogslunde,
beslöto sig Enzio och Vilma att antaga den
store filmdirektören Rasmus Jensens anbud
att spela in biografpjäser.
Det apekatteri, som kan( omgiva av
egenkärlek vridna skådespelare, framställdes
på det mest graciösa och intuitiva sätt av
fröken Doris Nelson. Den förut så snälla
och enkla Vilma, som var så nätt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
