Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r 18 CARL G. LAURIN
KARIN MOLANDER SOM VIBEKE I
PRINSESSAN OCH HELA VÄRLDEN.
naturlig så länge hon var förhållande till
Enzio, passade inte alls för större
förhållanden. Hon hade blivit filmdrottning, och
hennes karaktär hade icke tålt vid
triumferna. Hon sekunderades av aktören von
Radzivill, spelad eller rättare förkroppsligad
av skådespelaren Carlo Keil-Möller. Vilma
hade på det kostligaste vis anlagt sin roll
som en Asta Nielsen-imitation. När hon,
iförd någon sorts tunna vita sidenbyxor
och den lilla spinkiga figuren draperad i
en väldig pittoresk teaterkappa, intog än
ödmjuka och förkrossade än utmanande
och vällustiga attityder, var det svårt att
hålla sig för skratt, och det var väl ej
heller meningen. Midt upp uti all falsk
överlägsenhet och högtidlighet biot hon vid
ett tillfälle ut i den mest våldsamma och
obehärskade ilska mot Enzio, så att foto-
grafen, som alltid var tredje man, ropade:
»Det här skall vi filma, nu är hon äkta.»
Filmbiten kunde sedan passas in i något
drama, där det lämpade sig.
Med bred humor hade Einar Fröberg,
som översatt stycket och mycket
förtjänstfullt satt det i seen, skapat en mänsklig och
sympatisk figur av den store filmjobbaren.
Det sköna är svårt. Litteraturens högsta
form, dramat, är mycket svår. Difficile
est satiram non scribere, säger latinaren,
men det är också ytterst svärt att göra en
satirisk komedi, så att den blir lätt, och
det måste den vara. Om motsatsen till
typen Konrad Fonnandern, Gustaf Collijn,
en försynt, välvillig, kunnig, på vissa
intellektuella områden skarpsinnig person,
prompt vill skriva en sådan satirisk komedi,
så är jag rädd att det mödosamma
klättrandet uppför Parnassen kan sluta
olyckligare än Konrad Fonnanderns strävande
pä takrännan och att
bäst det var, så damp han ner,
och sen så var det inge mer,
och det vore synd, ty han är en god
kulturkraft, som sannerligen ej bör som så många
begåvningar sätta sin stolthet i det, vari
han ej är så märkvärdig, om också Goethe
helst ville prisas för sina etsningar och
Zorn för sina julklappsversar.
På Intima teatern, vilken nu under herr
Collijns ledning haft en period av
framgång, uppskattad av kritik och publik,
uppfördes bortåt ett tjugutal gånger hans satiriska
komedi Takrännan. Den skicklige
teaterledaren nöjde sig ej med sina organisatoriska cch
konstnärliga framgångar utan ville, liksom
Richelieu, också vinna litterära sådana.
Denne diktade det sorgliga sorgespelet
Mirame och misslyckades till sina fienders
glädje. Gustaf Collijn vann ej någon
vidare framgång genom den litet komiska
komedien »Takrännan». Som han ej har
några fiender gladde han inga.
»Takrännan» skall vara en satir över
bluffen och gåpåarväsendet. Då Konrad
Fonnandern kastas ut genom dörren, så
klättrar han upp på vattenrännan och
kommer tillbaka genom fönstret. Ibland blir
det en Cromwell, en Bismarck eller en
Napoleon av dylika figurer, ibland bara
herr Konrad Fonnandern. Nå, de andra
hade ju utom sin energi också ett ganska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
