Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN STOCKHOLMS TEATRAR 123
Thomas Diafoirus D:r Diafoirus Beline Argan Angélique Toinette Cleante
Alrik Kjellgren Albert Ståhl Anna Lisa Fröberg Oscar Bæckstrüm Karin Molander Edith Erastoff Nils Lundberg
Fot. Atelier Jæger,
SCEN UR DEN INBILLNINGSSJUKE.
rikt mått av begåvning, och i »Takrännan»
torde det väl främst vara publikens
mesighet och försagdhet inför bluffaren som gisslas.
Stycket mynnar ut i en replik lagd i
bifiguren Blidbergs mun: »Av mig blir det
aldrig något, jag har tyvärr ingen sån där
lagom skruv lös, och utan det går det
visst icke.»
Varken då jag ser våra teaterledare
eller justitieråd har jag den känslan att de
»haft någon sån där lagotn skruv lös».
Energi, flit, begåvning och ibland litet tur
bruka vara tillräckliga här i landet.
Huvudpersonen spelades av herr Rune
Carlsten, i mitt tycke ypperligt. Han hade
något rubbat och brutalt, hysteriskt och
oborstat, som förmodligen var författarens
mening. Herr Oscar Bæckström, Konrads
fader, och fru Erastoff, Konrads maka, såg
man, om också av olika anledningar, med
nöje. Då Blidberg—herr Einar Fröberg
bad den vackra fru Fonnandern att
åtminstone en gång fylla hans »livs stora
lyckodröm», kände jag en viss lust att be för
honom: »Ack gör det, snälla fru
Fonnandern. Herr Blidberg skulle tycka det vore
så roligt. Och sä kunde det nog ha sin
etiska nytta för Konrad.»
Mycken förnöjelse väckte en dråplig
parodi på en ultramodern dikt, roligt
framförd av herr Lars Hansson.
Ofta är det ett svalg befäst mellan »ein
Kenner» och »ein Könner». Få känna
teater här i landet som Gustaf Collijn, och
det både svensk och fransk samt ej minst
tysk. Det senare visar hans stora och
lärda Grillparzer-biografi, som bär vittne
om djupgående undersökningar. Men också
ordnandet och framförandet av konst är
skönt. Om han själv ännu ej lärt sig blåsa
på den orfeiska flöjten, sà kan han skickligt
använda den till taktpinne, oc den insats
Gustaf Collijn gjort i vårt teaterliv har ur
många synpunkter varit så frikostig, att vi
ha alla skäl att vara nöjda.
Den 17 februari 1673 spelade Moliére
själv Den inbillningssjvkc, Argan. Han var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
