Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Våg och vind. Två oden från havet. Av Torsten Fogelqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ur djupen lyfta
åldrande drömmars
köl och stäv?
Stänk min kind
med salt och eld,
att livets lust
må sval bränna!
Bär mitt tröga öde
på ljusa orosvägar,
att gosselågan,
den lätt fladdrande,
aldrig må slockna!
Jag hörde din röst,
Obetvinglige,
i havsnätters skyfall
och orgeldån,
i måsens hungerskri
kring fraggig kust
och böljklucket
mot fria stävar.
Du är den store anden,
den allföraktande,
som fyller en fågels fjäder
med stormtjusning
och bräddar en mans bröst
med segrande tro.
Sagor bar du
och hemliga bud,
dem aldrig en sömnig
landvind viskat.
Krämare slog du med skräck
och kvinnans barm
med gråtstockad ångest.
I dalarnas blomögon
sved du som brinnande salt.
Men ensamhjärtan,
manhjärtan,
lågade upp vid din il,
lågade högt
och logo.
Kring Sunions udde
kvad du fordomtima
bragdens högsång.
Ditt tal blev tindrande eld
för Indieseglarns syn.
Om nya världar och vinland
sjöng du och sjöng,
tills febrig storm
jagade dröjarns blod,
bräckligt segel fullspändes
och åderstinn hand
kramade roder och ratt.
Och stundom nynnade du
ljuvt i kvällsbrisen
om vågvaggad sömn,
njuten av män,
som frie fallit,
lydande landets lagar,
frälsande fädrens arv.
Farornas ande är du
och frihetens,
orons gud
och äventyrets,
och var du blåste
din levande fläkt
i mannens mun,
skalv ett hjärta,
steg en puls,
och gyllne oändlighet
vällde vid synranden.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
