Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Anna Maria Lenngren (den 18 juni 1755 — den 8 mars 1817). Några minnesord. Av Otto Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anna maria lenngren. miniatyrporträtt av okänd konstnär
(förstorat). I Nationalmuseum.
ANNA MARIA LENNGREN
(den 18 juni 1755 — den 8 mars 1817)
några minnesord
Av OTTO SYLWAN
M ORD OCH BILD önskat
begagna hundraårsdagen av fru
Lenngrens död som anledning
till en artikel om henne, så är
det uppenbarligen icke därför, att hon
skulle hava behov av något
återuppväckande. Hon är alltjämt populär, som
ingen av gustavianerna, som mycket få,
de allra största, senare. Bortåt ett
dussin av hennes dikter leva i allas
hågkomst, inlärda som de blivit i barnaåren
redan, innan andra skalder börjat
konkurrensen om vår uppmärksamhet.
Likväl, eller just därför är det föga
tacksamt att försöka en karakteristik, allting
i dessa dikter synes klart, fulländat,
självfallet, utan behov av tydning.
Anna Maria Lenngren hör till de
verkliga klassikerna, även i den mening
att hon är oberoende av tiden. Ser man
till, skall man finna, att hon icke ger
något kulturhistoriskt material, såvida
man icke dit vill räkna enstaka termer
som »vauxhall», »gueridon» och dylika.
Där finns intet puder, ingen egentlig
rokoko, intet av denna spröda sirlighet,
som lådde vid alla samtida — den unge
Franzén ensam undantagen. Allt är
na-turvuxet, omedelbart, friskt och sakligt.
Man kan ej heller säga, att fru
Lenngren riktade sin satir mot några just för
hennes samtid utmärkande drag, — ett
par litterära parodier undantagna.
Annars höll hon sig till sådana mänskliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
