- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugusjätte årgången. 1917 /
151

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Spelpartiet. Av Per Hallström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SPELPARTIET 175

pade hon hans namn som ett oväntat
fynd ur det som var längst borta från
hennes tankar. Det blev åter stort skratt
och jubel, bindeln löstes av, och hon
stod fri med ögonen vidgade och svarta
av fängelset och den inställda rodnaden
i full blom. Nu kunde den tydas som
blott förtrytsamhet över att hon varit
trög, och såvidt den märktes, blev det
också fallet. På den som avlöste henne
som blindbock såg hon icke alls, och
hon aktade sig väl att bli tagen av
honom.

De äldre åskådarna hade
omisstänksamt roats av det hela, så att herrarnas
västar skakats av skratt, och fruarnas
ansikten sökt de veck som klädsammast
til o munterhet. Endast en blickade
skarpt och eftertänksamt, och det var
just den till vilken alla vände sig, som
om de bjudit på något och ville se om
han tog för sig. Reissenhoff log
uppskattande och vänligt tillbaka och
svarade alla, men såg då och då snabbt
på leken. Det hade kommit mycket
nytt i hans huvud.

Det lilla skådespelet hade icke heller
för honom röjt sitt innehåll, men det
ägde sin betydelse ändå. Mina i den
oskyldiga förtroligheten med en ung, rätt
vacker man, det var Mina ryckt ned på
jorden och plötsligt av ett annat stoff
än förut. Hon var icke bara ett väsen
att beundra för alla liksom för honom
själv, hon skulle en gång begäras med
ensamrätt av en man. Hon skulle låta
sig vinnas och bli kär — mycket väl
just i den som nyss var så tydligt glad
åt hennes närhet. I och med den tanken
var hans beslut fattat att pröva lyckan
själv, att sätta in allt på att få den, och
han förstod att om det misslyckades, då
var vad han hittills ägt och skattat högt
icke mycket värdt vidare. Du får se till
att fa detta klart, innan du hunnit rent
in i elden, tänkte han. De andra kunna

icke ha något mot mig, och dem skulle
jag lätt böja som vax, men med flickan
blir det ömtåligare och svårare. Plan
kände det till och med vemodigt att
störa henne, så lycklig som hon just nu
var i sin barnslighet. Men något som
i all sin ömhet ändå var lidelse
flammade upp inom honom och slöt
omedelbart sin ring om alla tankar. Jag
stannar här, tills jag vunnit, tänkte han,
jag kan icke leva på andra villkor.

Därefter handlade han. På några
minuter hade han sitt kurmakeri planlagt
och hade framfört den första av de
inbjudningar som skulle göra
bekantskapen förtroligare och på lämpligt sätt låta
hans syften träda fram för den som ville
förstå. Utan att han hade en tanke
ditåt, befriade honom hans raska
fälttåg genast från den egentlige
motståndaren. Mina blev så upptagen av
fester och utflykter, att det icke blev tid
över för något sammanträffande med
rivalen, och denne hade att fara till sitt,
på ungefär samma stadium av
drömmande och tvekande förhoppning, som
då han kommit. Flickan lät sig roas i
tacksamt förtroende till livets glädje.
Som hon blev den sista att fatta vart
det bar hän, var hon snart nog
inspun-nen i ett nät av glada förväntningar hos
de anhöriga, och för egen del av all den
förvirring och förlamning som en
överlägsen mans starka och varma känsla
spred framför sig. När förklaringen kom,
låg det över henne ett tryck från hela
familjen, hela samhället, som bevittnat
hennes passiva uppmuntran av friaren,
ja från en hel livsuppfattning, för vilken
ett så lysande parti var något alldeles
oemotståeligt Hon hade icke mod nog,
att yppa det enda som skulle hjälpt och
anförde till skydd blott att hjärtat icke
talade tydligt. Det var intet skäl, så
funno alla, ty det hade god tid att göra
så, när hon väl fått lyssna i ro. Så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:55:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1917/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free