Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Spelpartiet. Av Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
PER HALLSTRÖM
tänkte friaren, i förtroende till sin
brinnande önskan att lyckliggöra, så intalade
hon sig till sist själv, halvt skrämd och
halvt lugnad av sin ovetenhet om vad
livet kunde göra av en barnslig själ.
Det var något som stack till i denna,
men det fick icke verka i all den
förbryllande oron, och så blev det bindande
ordet sagt. Giftermålet sattes på kort
tid, och den glada brådskan rundt
omkring fyllde denna så helt, att där
liksom icke var rum för Mina själv.
För Gustaf Malmberg blev
förlovningen ett svårt slag, men en man var till
för att bära, och efter inga band
knutits kunde de ej heller kallas slitna.
Bättre eller sämre fördrog han då sin
sorg, och efter tiden höll starkt på
artighetshänsyn, övervann han sig därhän
att komma till bröllopet. Det blev till
ett par tunga ögonblick vid mötet, då
båda två bleknade till, men
förhållandena förde med sig, att de icke riktigt
träffades. Brudgummen var mot den
hemliga rivalen lika öppen och hjärtlig
som mot alla andra, och hann knappast
reflektera över hans otillgänglighet, ehuru
en smula överraskning dröjde i minnet.
Så gick då högtidligheten sin gång,
snarast ståtligare och ljusare än sedvanligt
med musik, skålar och dukade bord och
lyckan någonstans på hedersplats som
en självskriven gäst, av alla
konsidera-tioner nödgad att evigt dröja hos det
unga paret.
Vi lämna dem i deras hus i
Stockholm för en hel del år. De hade
omsider medfört stora förändringar.
Reis-senhoff, vars medgång övergått till ett
avundsamt beundrande ordspråk i hans
krets, greps så småningom av en vind
som var raka motsatsen. Den berörde
flera än honom i en plötslig affärskris,
men hans blev det mest
uppseendeväckande fallet. Han förlorade på allt, och
själva hans resursrikedom beredde blott
ökade nederlag. Han fick förändra hela
sitt livliga och ståtliga hushåll och till
slut så godt som upplösa det och flytta
ut med spillrorna till ett litet stenhus
vid Surbrunnsgatan. Med sin
trädbevuxna gård bakom, var det troligen ett
minne av äldre tidens kurortsliv, men
utgjorde nu ett något förfallet tillbehör
till en industriegendom och omgavs av
förrådsbodar och fula röda plank. Han
hade blott undre våningen, fyra, fem
rum, på långt när icke tillräckliga för
vad som var räddat av bohaget. Som
äktenskapet var barnlöst, blev det
mycket ensamt och tyst där.
Reissenhoff var sig tämligen lik, till
det yttre nästan ännu mer imponerande.
Han var fetare och bredare, men lika
snabb och spänstig i rörelserna, och icke
heller hans bruna ögon hade något av
en slagen man. Han hade tagit lyckan
huvudsakligen som ökad expansion för
sin kraft och tog olyckan på liknande
sätt som ökade hinder att bekämpa och
behärska. Överlägsenheten i hans
ansikte var nu mindre vänlig, men icke
alls bitter eller sur — den var icke det
ringaste mindre trygg. Till vad som
förändrats för honom hörde, trots vissa
besvikelser, vars skugga ibland kunde
skymta, icke hans makt över människor.
Ett slags klimatförsämring hade gjort
dem valhänta och tafatta, så att de
föga kunde hjälpa honom, liksom han av
andra skäl föga kunde hjälpa dem. Men
under hans blick och vilja voro de mjuka
som förr, och han kunde ha drivit dem
till mycket, om han ej varit för stolt
därtill. Nu väntade han, mest under
rastlösa ärenden hit och dit, men också
i vila hemma, med ögonen upplysta av
plötsliga glimtar, på att ödet, slumpen,
vädret, eller vad han skulle kalla det, blev
annorlunda. Han var den han var, och så
snart det andra åter blev vad det varit,
återstod ingen tvekan om äventyrets slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
