Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Fransk konst under 1800-talet. Av Klas Fåhræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 5 2
KLAS FÅHRÆUS
hus i saintes maries. oljemålning av vincent van gogh (1853—1890).
I herr Tetzen-Lunds samling i Köpenhamn.
Till impressionismen ansluter sig
historiskt två sidoförgrenade skolor, som
i ännu högre grad än huvudriktningens
män togo intryck av den österländska
friheten i kompositionen. Den till tiden
första av dessa kan man lämpligen kalla
Degas’ skola, till vilken tecknaren
Tou-louse-Lautrec och om man så vill även
satirikern Forain ansluter sig.
Men trots Degas’ fenomenala
skicklighet i att fånga ögonblicksbilden av livet
till och med i en danserskas snabbaste
rörelse, så låg det ett frö till dekadans
i denna skola, som yppade sig hos den
mera intellektuelle än känslofulle mästaren
i en tidigt avtynande skaparlust. För att
uppkittla denna och samtidigt utmana den
borgerliga publiken gav han sig
efterhand in på teknikens mest excentriska
vågstycken, som i den korrumperade
Tou-louse-Lautrecs affischkonst slutade i en
simpel akrobatisk chic.
Men medan Degas’ tekniskt
fulländade konst dog utan arvingar, så ut-
övade den expressionistiska skolan med
sina oftast ofullgångna verk på den
följande generationen det största
inflytande.
I första rummet gäller detta om
CÉzanne, som genom sin dekorativa smak,
sitt storslagna formsinne och framför
allt sin utomordentliga rytmiska
begåvning nådde vida ut över
impressionismens gränser. I tekniskt avseende
fullföljande Monets metod att måla med
stora ljusa färgfläckar, flätar hans pensel
ett nätverk av de ädlaste toner över
duken. Men mest av allt fängslar oss
hans konst genom den mystiska
drömvärld, som låg på bottnen av hans realism
i motivvalet, och som, vanligen förgäves
trevande sig fram i en mestadels otymplig
komposition, dock här och var genom
fogarna av ett brutet föredrag
framspränger med en verkligt underbar och
över-svinnlig skönhetsglans.
Av skolans övriga män var särskilt
Gauguin till sin fördel representerad av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
