Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Nordiska teaterkvällar i Berlin. Av Carl David Marcus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dekorationsskiss av svend gade. theater an der königgrätzerstrasse.
NORDISKA TEATERKVÄLLAR I BERLIN
Av CARL DAVID MARCUS
ERLIN förblir alltjämt centrum för
det europeiska teaterlivet.
Rikshuvudstaden har på en gång den
värdefullaste och omväxlingsrikaste
reportoaren att visa upp, om också vissa
brister, framför allt i omvårdnaden om den yngre
tyska dramatiken, göra sig allt mer gällande.
Så mycket mer omhuldad är den nordiska
dramatiken med klassisk
berömmelse—framför mig ligger spelplanen från den 3 till den
i 2 februari med följande dramer: Peer Gynt
på två olika teatrar, Byggmästar Solness,
Fru Inger till Östråt, Paul Lange och Tora
Parsberg, Spöksonaten — Ibsen, Björnson,
Strindberg. Det är sant att intresset för
Ibsen är starkt på retur och att
Strindberg till en stor del trängt ut honom, men
låt oss icke glömma att den tyska scenen
med Otto Brahm i spetsen grundlade
Ibsens världsrykte och att en paus är
berättigad. Även Strindbergs stora dramer ha
först tack vare Berlins teaterkonst förts
fram till en slutlig seger, om ock flera
personligheter dela äran härför.
Det låter sig tyvärr inte förnekas, att
även sättet att spela Ibsen i Berlin är på
retur, och det just vid den teater som är
närmast till att fullfölja de Brahmska
traditionerna, Lessingteatern. Jag har själv
varit vittne till hur en hel serie
Ibsendra-mer fördes fram av Lessingteatern
omedelbart efter Brahms bortgång av en hans
trogne drabant och frapperades redan då
av den ringa verkan och den
begravningsstämning, som vilade över ensemblen. Det
får icke förgätas, att flera av Brahms
stödje-pelare försvunnit ifrån teatern. Det har
knappast lyckats den nye direktören
Bar-nowsky att ge Ibsenförestäilningarna en
livskraftig ande, och jag tror nästan att
teatern gjorde bäst i att lägga Ibsen på
hyllan en tid och ta fram honom när
publiken hunnit glömma hans dramer och de
Brahmska traditionerna. Ett betecknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
