Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Lord Byron och politiken. Av Erik Björkman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
|LÖRD BYRON OCH POLITIKEN
293
höga tankar om grekerna — liksom icke
heller om portugiserna; om de förra
säger han att de äga alla sin
förtryckares, turkens, laster utan att äga hans
mod. Men han längtar lidelsefullt efter
Greklands befrielse ur det förnedrande
och demoraliserande slaveriet.1 Sången
om Grekland har haft vidtgående
politiska följder, i det den bidrog att rikta
Europas blickar på det olyckliga landet
och gav kraftig näring åt den
filhellenska rörelsen.
Förläggaren, John Murray, bad Byron
stryka några uttryck rörande Spanien
och Portugal, för vilkas frihet England
ju kämpade — visserligen i eget intresse
— samt några religiösa känslostämningar,
som kunde kränka de ortodoxa. Byron
vägrade bestämt. Hans religiösa
stämningar väckte också mycken anstöt, ehuru
de icke voro av negativ art utan endast
framställer Harold som tvivlaren, som
gärna vill men icke kan tro.
Kort före Junker Harolds
publicerande hade Byron den 27 februari tagit
aktiv del i den engelska inrikespolitiken,
i det han då höll sitt jungfrutal i
överhuset, där han tagit plats bland
whigpartiet. I Nottinghamshire, där Byrons
fideikommiss var beläget, hade en häftig
social strid uppflammat. I
väveridistrik-ten i denna landsdel hade otaliga
handvävare blivit arbetslösa genom införandet
av maskinvävstolar och i sin förtvivlan
och förbittring förstört de hatade
maskinerna. Byron, som på nära håll sett
den där rådande nöden, hade gripits av
djupt medlidande med de hungrande ar-
1 Intressanta äro Byrons anmärkningar om
sin dikt, i vilka han skildrar förhållandena
i de länder han besökt. Här må framhållas
den stora beundran han hyser för turkarna, för
vilka han ej kan misstänkas vara partisk.
Enligt hans åsikt skulle Europa ej vinna på att
fransmän eller ryssar drevo dem från
Konstantinopel. England skulle säkerligen förlora på
bytet.
betarna, och då ett lagförslag förelades
överhuset om strängt bestraffande av de
brottsliga (t. o. m. dödsstraff), beslöt han
att tala emot det och meddelade i ett
brev två dagar förut Lörd Holland sin
avsikt med en motivering, som icke
saknar sitt intresse. Det välöverlagda och
formellt glänsande talet väckte berättigad
beundran t. o. m. hos regeringspartiet.
Byron framhöll, hurusom tidpunkten för
maskinernas införande var oläglig, då
exporten hämmades genom Napoleons
blockad, och att militärens ingripande
endast ökat hatet och eländet. England,
som visat sådan hjälpsamhet mot de
genom kriget lidande portugiserna, borde
icke försumma att lindra det gränslösa
eländet i sitt eget land. Ingenstädes på
sina resor, icke på den av krig
sönderslitna Pyreneiska halvön, ja, icke ens
under det turkiska oket, hade Byron sett
en sådan nöd som i hjärtat av det kristna
England:
Och vilka botemedel föreslås? Efter
månader av overksamhet och månader av
handling än värre än overksamheten kommer man
fram med det stora universalmedlet, det
osvikliga »arkanum», som rekommenderats av alla
läkare av statens krämpor allt sedan Diakos
dagar. Sedan man känt patienten på pulsen
och skakat på huvudet och ordinerat det
sedvanliga varma vattnet och åderlåtningen —
polis och militär — måste dessa konvulsioner sluta
med döden. Frånsett lagförslagets påtagliga
orättvisa och säkra gagnlöshet, finnes det ej
tillräckligt med dödsstraff i eder lag? Låder
det ej tillräckligt med blod vid eder strafflag,
utan att mera måste utgjutas, som skall stiga
upp mot himmelen och vittna mot eder? Hur
kan man verkställa lagen ? Kan man sätta ett
helt grevskap i fängelse? Vill man resa en
galge på varje åker och hänga upp människor
som fågelskrämmor? Är detta botemedlet för
en hungrande och förtvivlad populas?
Kommer den hungrande stackare, som trotsar edra
bajonetter, att förskräckas av edra galgar?
Intressanta äro hans ord om pöbeln:
Ni kallar dessa människor pöbel, desperat,
farlig och okunnig, och synas anse att enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
