Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Det tyska gästspelet. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET TYSKA GÄSTSPELET
377
LILLEBILL CHRISTENSEN SOM MEGILDIS I DAS MIRAKEL.
scenen. Det är bara svårt att veta vad
en sådan anstalt skulle kunna kallas
för.
Då Vollmoellers »Das Mirakel» hade
uppförts, hörde jag en av vårt lands
vackraste ententevänliga damer med klädsam
lidelsefullhet vid utgåendet framkasta: »Det
här var alldeles ohyggligt tyskt». Själv
tänkte jag: »Månne stycket icke vittnar om
en viss bulevarduppfattning af religionen
med alltför långt driven reservationslös
förlåtelse av alla s. k. ljuva synder, begångna
av damer med fördelaktigt utseende». Men
så tänkte jag ett tag till och kom till det
resultatet, att denna lättsinniga syn på synd
och nåd just är genomkarakteristisk för
den senare medeltidens predikningar och
religiösa uppfattning. I Sverge predikade
Ericus de Lomaryd om hur en mjölnare
• ställt sig väl med den heliga Anna, och
Schück anför, hur den heliga Anna visade
sig för mjölnaren och uppmanade honom
att skrifta sina synder. Han hade
nämligen haft den ovanan att stjäla säd.
Mjölnaren påpekade då, att han icke kunde
skrifta sig, då kyrkoherden var den, som
han mest bestulit. Men den heliga Anna
svarade: »Allt det du stal har jag
återlämnat. Säg detta åt kyrkoherden. Skulle
han icke tro, kan du tillägga, att han
däremot aldrig återlämnat de trettio dukater
han för tio år sedan stal ur min
offerkista, och», heter det i den gamla fromma
berättelsen, »mjölnaren fick nog av hennes
nåd så länge han levde både till liv och
själ och har nu ära tillsammans med henne
själv förutan ände. Amen.»
»Miraklet» är en pantomim för fullvuxna.
Nunnan Megildis lämnar klostret med en
riddare. Men de övriga nunnorna skulle
ingalunda haft skäl att instämma med vad
deras medsystrar i Vadstena gnolade vid
Herr Karls klosterrov: »Krist give en
sådan ängel tog både mig och dig», om de
hade vetat hur illa det gick med Megildis.
Men nu visste de ej detta, ty madonnan
själv nedsteg från sin plats vid altaret, tog
på sig nunnans dräkt och förrättade
hennes sysslor, till dess Megildis efter ett liv
i synd vände åter till klostret, lade sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
