Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - En bok om Svedenborg. Av Albert Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
444
ALBERT NILSSON
nenta mening som sonen, men han stod likväl
mystiken nära. Han hyste en vidskeplig tro
på övernaturliga väsens ingripande i
mänskliga livet och händelsernas gång och var
av en utpräglad visionär läggning,
egenskaper vilka gå igen i förstorad form
hos sonen.
Det finnes något Faust-artat hos
Svedenborg. Med ungdomlig hänförelse
kastade han sig först över de
naturvetenskapliga studierna, fördjupade sig i matematik,
mekanik och anatomi och gjorde den ena
stora upptäckten efter den andra. Men de
exakta vetenskaperna kunde icke
tillfredsställa hans själs djupaste åtrå, fast han
länge väntade att i dem finna nyckeln till
världshemligheten. Mekaniken skulle sprida
ljus över naturens uppkomst, anatomien
över världens. Till det mest intressanta
i Lamms bok hör påvisningen av huru den
mystiska tendensen gör sig gällande mitt
i Svedenborgs naturvetenskapliga studium,
ett faktum som varit allt för mycket
förbisett av tidigare Svedenborgsforskare.
Svedenborg visar sig häri som en äkta son av
sin tid. Lamm gör uppmärksam på huru
under iöoo-talet och början av 1700-talet
naturvetenskapen och mystiken ännu ej
stodo på krigsfot med varandra, utan ofta
arbetade vänligt samman. Den store
kemisten Boyle intresserade sig för alkemi,
Newton fann sina upptäckter bekräftade i
Böh-mes teosofi. Då Svedenborg utformade sin
strängt mekanistiska världsåskådning, kände
han sig ingalunda i någon opposition till
den kristna uppenbarelsen. Med en
konsekvens, som ej ryggade tillbaka för något,
antog han hela den ändliga världen, såväl
den själsliga som den kroppsliga, vara
underkastad mekanikens lagar och ha rumslig
utsträckning. Även själen var bunden till
rummet och materien, dess verksamhet
bestod i rörelser av mekanisk art.
Mekaniken var den lag som naturen följde i alla
sina yttringar. Världen utgjorde således
en konstfullt inrättad maskin, där allt
befann sig i ett lagbundet sammanhang och
kunde förklaras utifrån mekaniken. Denna
synpunkt uteslöt emellertid icke den
religiösa. Universum härstammade från
gudomen och var medelbart gudomligt. Gud
är i allt, och intet finnes, som ej har sin
yttersta orsak i honom. Allt efter som
tingen stå gudomen nära, äro de även
fullkomliga. Svedenborg är redan här, såsom
Lamm framhåller, inne på en emanistisk
förklaring, icke olik den som senare
påträffas hos honom under hans teosofiska
period.
Då Svedenborg, liksom för övrigt hans
lärare Polhem, tänkte sig själens
verksamhet som rörelser i en subtil tankemateria
och därmed ville förklara tankeöverföring,
fjärrskådning m. m., voro de knappast
materialister i vanlig mening. Den materia,
varom de tala, är väl den intelligibla. Även
Svedenborgs materiebegrepp lämnade dörren
öppen för platonismen och mystiken.
Så småningom omdanades Svedenborgs
mekaniska världsbild helt och hållet till en
teleologisk och organisk. Han kom mer
och mer att dragas in i den platonska
strömning, som gick genom tiden och som
mötte honom i den mystiska naturfilosofien,
i Cambridgeskolan och i leibnizianismen.
Lamm visar, huru Svedenborgs övergång
till mystisk naturfilosofi sammanhänger med
det allmänna omslaget i tidens filosofi från
den strängt cartesianska naturuppfattningen
till den organiska. Det är i det betydande
arbetet Oeconomia regni animalis som
Svedenborg framlägger sin nya åskådning,
vilken sedan återkommer i hans teosofiska
system. Naturen fattar han nu som en
levande organism, vilken är bestämd av en
inre formgivande kraft (vis formatrix) och
indelad i serier och grader. Det råder i
den stora världsorganismen —
makrokos-men — samma harmoniska
ändamålsenlighet som i människoorganismen —
mikro-kosmen. Den senare är en spegel av den
förra. Från det över all begränsning
upphöjda gudomliga väsendet har världen
utstrålat och har sitt liv genom detta.
Materien är den livlösa döda skugga, som
le-vandegöres genom det gudomliga ljuset.
Jämsides med förskjutningen i
Svedenborgs naturuppfattning går förskjutningen
i hans kunskapsteori. Även här låter Lamm
läsaren steg för steg följa honom på vägen
fram till teosofien.
Under sin naturvetenskapliga period var
Svedenborg ren sensualist och synes ha
stått närmast under Lockes inflytande. Han
indeladé själen i en lägre vegetativ,
ani-mus, och en högre", förnuftet eller mens.
Innehållet i vår kunskap kom utifrån
sinnena och bearbetades av förnuftet till
vetande. Kunskapskällan var alltså den
sinnliga erfarenheten. Men beroendet av denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
