Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - En bok om Svedenborg. Av Albert Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN BOK OM SVEDENBORG
445
betraktade Svedenborg som en brist, vilken
uppkommit genom syndafallet. Före detta
hade Adam haft en intuitiv uppfattning av
världen och stått i omedelbar förbindelse
med gudomen. I och med syndafallet
uppkom den lägre själen, som fördunklade
förnuftets ljus. Syndafallet får redan tidigt
hos Svedenborg en kunskapsteoretisk
innebörd. Att denna uppfattning med vissa
modifikationer går tillbaka till
nyplatonis-men ligger i öppen dag. Den återfinnes
även hos flera av nyplatonismen påverkade
mystiker i äldre och nyare tid.
Till en början synes Svedenborg icke
hyst någon föreställning om att den fallna
människan åter kunde komma i besittning
av den förlorade ursprungliga intuitionen.
Möjligheten härav tycks ha uppgått för
honom, då han haft sin första vision.
Härmed hade öppnats för honom en ny
kunskapskälla, den varur han sedan skulle
hämta ingivelsen till sin teosofi.
Lamm har i Svedenborgs dagbok
upptäckt ett förut icke beaktat ställe, som satt
honom i tillfälle att bestämma tidpunkten
för Svedenborgs första märkliga mystiska
upplevelse, vilken inträffade under hans
vistelse i Amsterdam 1736 samtidigt med att
han påbörjade verket Oeconomia. Från
denna stund kände Svedenborg sig stå
under gudomlig inspiration och vara i
besittning av den gudomliga sanningen. Han
ändrar nu även sitt psykologiska schema
och antar en tredje intuitiv
själsförmögenhet, anima, som ligger över förnuftet och
är fri från tidsinskränkningen. Genom anima
mottar själen det gudomliga livet. Den är
en omedelbar åskådning av sanningen.
Svedenborg ansåg sig så mycket tryggare
kunna anta förekomsten av denna högsta
kunskapsförmåga, som han fann stöd
därför i Lockes lära om intuitionen. Lamm
påpekar med rätta, huru Locke ej är
enbart sensualist, utan i sin kunskapsteori
upptagit även platonska element, vilka
knappast låta bringa sig i överensstämmelse med
sensualismen. En liknande dualism finner
man även hos Svedenborg.
Vid samma tid som Svedenborg
publicerade verket Oeconomia utbildade han
sin korrespondenslära, vilken hänger nära
samman med hans mystiska kunskapsteori
och bildar underlaget för hans teosofiska
spekulation. Med korrespondens förstår
Svedenborg den motsvarighet som råder
mellan den sinnliga och översinnliga
världen. Korrespondensläran är nu ingalunda
en uppfinning av Svedenborg, utan han
framhåller själv, att den är av gammalt
ursprung och har i begynnelsen ägts av
hela mänskosläktet, innan det föll i synd.
Analogier till korrespondensläran kan man
väl finna hos alla tänkare, som ej anse
den sinnliga världen för den sant verkliga,
utan för en symbol av en högre. Det
utmärkande för Svedenborg är den
häpnadsväckande djärvhet, med vilken han sluter
från de sinnliga symbolerna till deras
andliga innebörd. Over Svedenborgs teosofiska
period och författarskap kunde stå som
motto slutorden i Goethes Faust: Alles
Ver-gängliche ist nur ein Gleichniss. Han
tyckte sig leva i en värld av symboler,
vilkas djupa betydelse var blottad för hans
blick. Korrespondensläran lämnade honom
nyckeln till tolkningen av hans drömmar
och syner, men framför allt till tolkningen
av skriften. Att han i fråga om sin
allegoriska skrifttolkning bygger på gammal
tradition, på Philo och Kabbala, belyser
Lamm genom flera slående jämförelser i
ett särskilt kapitel.
Åren 1744—45 bilda en märkespunkt
i Svedenborgs utvecklingshistoria. Under
dessa år genomgick han en själslig kris,
som synes för alltid ha rubbat hans
psykiska jämvikt. Livet igenom befann han sig
sedan tidtals, ofta nära nog dagligen, i ett
visionärt tillstånd. Sina mystiska
upplevelser från kristiden har han själv upptecknat
i den märkvärdiga dagbok, som Klemming
utgivit under titeln Svedenborgs drömmar.
Lamm ägnar en skarpsinnig, mycket
ingående psykologisk analys åt de i dagboken
beskrivna upplevelserna och karakteriserar
dem närmast som pseudohallucinationer.
Av genomgripande betydelse för
Svedenborg blev den stora Kristusvision, som han
hade på våren 1745 och vari han
uppmanades att överge sin vetenskapliga
forskning för att tolka skriftens andliga
innebörd för människorna. »Ifrån den dagen»,
yttrar Svedenborg, »övergav jag all
världslig vitterhets övning och arbetade in
spiri-tualibus efter vad jag av Herren befaltes
att skriva. Dagligen öppnade Herren sedan
rätt ofta mina lekamliga ögon, så att jag
mitt på dagen kunde se in i andra livet
och under muntraste vakenhet tala med
änglar och andar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
