Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Litterärpsykologiskt. Av Vilhelm Ekelund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERÄRPSYKO LOGISKT
587
andra. Längre är ej lätt att våga sig
ut. Är allt medlidande ur oklarhet?
»Hjärtat» är farligt, klarheten är farlig.
27.
Människa blir man säkert icke, om
man ej har mycket tungt att bära. Men
man kan bära lätt. Den konsten skulle
väl filosofien lära oss.
Vad är till sist bildningens väsen
annat än storsint okänslighet för touts
les dégoüts de la vie.
28.
De slappa lida inga nederlag.
29.
I tider då man lever i förtvivlan
över sig själv, över långsamheten i sina
framsteg, sin viljas orenhet och
slapphet, befinner man sig (det märker man
senare) på en god väg, har man i själva
verket god vind i seglen. En
desperatnaiv hängivelse åt dessa känslor, ja,
fullkomlig värnlöshet mot dem är den
bittra lösepenning som till tider måste
betalas av var och en som vill ha något
med sanning och skönhet att skaffa.
30.
Det religiösa hyckleriet är föraktat
av varje något så när anständig
människa. Det skall kanske komma en tid
då man skall se på det filosofiska med
ej mindre förakt.
31-
Sorg, den må vara än så stor, är
alltid att föredraga för förhållanden som
ställa dig under hatets och vredens
herravälde.
Ensam är man endast i det ovärdiga.
32.
Den som aldrig går bort kommer
aldrig hem, heter det. Smidighet och
vaksamhet lär man icke i stel
observans.
33-
Icke misströsta över att det ofta kan
se ut som om man trots all
härdnings-och självövervinnelselust bleve blott
ömtåligare och ömtåligare. Det visar att
där är något i dig, som kan störas och
taga skada; det kan tyda på en förökad
och svårtillfredsställdare klarhets- och
ren-lighetssans. Den som världen ej kan
störa är själv full av grova ting, men
indignationen (ömtåligheten) och
klarhetsbegäret måste hålla varandra i jämvikt:
det är målet.
34-
Orkar man ingenting själv, har man
alltid den trösten att skälla ut dem som
orka för maktsträvare.
35-
Var det alltid olyckan som var
uppfostrare till sanning, till kravet om ett
absolut förhållande till sanningen ? Kunde
man tänka sig en frisk Hutten med
Erasmisk opportunism?
36.
Sanningssökandets själviskhet. Det
är gudens själviskhet i dig själv som
det gäller att taga parti för.
37-
Mer andligt betydande
personligheter ha varit sådana, som av sina
innersta livsbehov och försvarsinstinkter
drivits till sitt verk. Nu kommer man
(kulturhistorikern, kritikern) och inbillar
sig att det är möjligt att få en verklig
(objektiv!) kunskap om dessa
personligheter och deras bildningskamp utan att
själv ha känt något av de krafter och
makter (alltid högst »pathologiska» och
»subjektiva» makter) som drivit verket
i höjden. Nej, sådan kunskap är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
