Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Svenska romaner och noveller. Av Olof Rabenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
666
OLOF RABENIUS
igen de fyra fysionomier, författaren tecknar i
grupp: den sjuka nödställda balettflickan,
som söker sitt levebröd på gatan, hennes
ädelmodige räddare, hennes snikna och
elaka värdinna och den buttra, hårdhjärtade
läkaren. Berättelsen slutar i en idyll:
balettflickan hamnar som prästfru på landet.
Från död till död är likaså en berättelse,
som gör sin författare heder. Vi följa, icke
utan att gripas, den unga skådespelerskans
väg från sjukhuset till fängelset, under
vilken hon upplever sitt livs stora ögonblick,
och vi fängslas också av den
människostudie, som författaren nedlagt i berättelsen.
Med sina teaternoveller har Gustav Collijn
givit sitt hittills avgjort bästa konstnärliga
arbete.
Fru Hildur Brettners bästa egenskaper
som författarinna äro natur och sundt
förnuft och en frisk och klar blick på
människor och livsförhållanden. Hon visar även
smak i valet av sina motiv och behandlar
i ett eller annat hänseende intressanta
typer och händelser ur livet. Det är
vanligen mycket sorgliga historier hon berättar,
men motivets tyngd motväges av hennes
eget, som det vill tyckas, lätta och
sorglösa temperament. Någon skarpt skuren
prägel erhåller icke stoffet under hennes
hand, och den artistiska reliefen frångår
gärna hennes en smula tunna och färglösa
framställning.
Historierna tilldraga sig mestadels på
landet, och det är bondfolk som äro deras
huvudpersoner. Några alltför sammansatta
själstillstånd behöver därför icke
författarinnan söka analysera; det är i stället vissa
grundmänskliga känslor och erfarenheter
hon framlägger i sin sobra och
vederhäftiga berättelseform. På ytan spela icke
händelserna; vad författarinnan söker träffa
är hjärtegrunden hos de primitiva
varelserna, vilkas coeurs simples särskilt tyckas
tilltala henne. I den första berättelsen
skildrar hon en arbetare på landet, vilken är
svärmiskt förälskad i en bondflicka, som
han hjälper att dö, när hon råkat i olycka
med barn; han kan icke överleva henne
utan dränker sig själv i sin förtvivlan.
Hon har med denna typ fått korn på en
av dessa vilsekomna och förolyckade
romantiker, som också anträffas inom
samhällets bredare lager. Hur rättskänslan kan
driva till brott, skildrar hon i en historia
om en inbunden bondpojke, som dödar en
elak dräng för att befria sin matmor från
hans tyranni. Det förtegna och trotsiga
men i grund och botten goda och ömsinta
hjärtelaget hos det svenska folknaturellet
har i denna berättelse fått en icke oäven
belysning. Ett liknande folkpsykologiskt
intresse erbjuder forbonden Waltersson, en
man som av skygghet att söka uppgörelse
och samförstånd med den han älskar hellre
går och tiger och lider ett helt liv. Bland
de övriga styckena i samlingen må här
endast framhållas en med munter humor
berättad fabel om en inbilsk och för hönorna
farlig tupp, vars tillämpning på
människovärlden gör sig självt, och en
herrgårdshistoria, i vilken författarinnan på ett
tilltalande sätt målar gammaldags seder och bruk i
motsats till den moderna tidens prosaiska
anda. Drömmen och andra noveller
försvarar en blygsammare plats inom vår
litterära produktion på grund av den klara
och kloka berättelsekonst, som däri
framträder.
En av de allvarligaste och redbaraste
författare inom den nyaste svenska
litteraturen är Martin Koch. Det är på den
breda, omfattande samhällsskildringen han
inriktar sin strävan; man kunde säga, att
det är vår egen tids på betydelsefulla
brytningar och välvningar så rika historia han
försöker teckna. I hans böcker kan man
finna speglingen av det socialistiska
genombrottet i vårt land, och den väldiga, som
en flodvåg framströmmande
arbetarerörelsen är den företeelse, som direkt eller
indirekt utgör ämnet i alla hans arbeten.
En ren och endast iakttagande
objektivitet utmärker emellertid icke hans
skildringar, som tvärtom fullfölja en bestämd,
efter den nya socialetiken orienterad
tendens. Författaren drar in ett väldigt stoff
i sina böcker, och dess ymnighet blir
honom övermäktig; han lyckas i allmänhet
ej göra det överskådligt och konstnärligt
behärska det. Som vi skola se, är detta
också grundfelet med hans sista verk, Guds
vackra värld. Än mer: den episka
anläggningen i hans böcker blir utjämnad och
överskymd av de känsloutgjutelser, som
Martin Koch i en svallande ordström
släpper in i sina berättelser. Genom hela sin
produktion röjer han sig nämligen som ett
lyriskt temperament, som på ett brokigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
